Catherines små änglar...

Plötsligt händer det!
En sån upplevelse har jag haft! =)
Igår höll jag på fippla med foton till kalendern varje stund det gick att avvara... endast det nödvändigaste däremellan som tex fixa käk åt småtroll! Disken, den tar jag sen... nå, det där sen hann bli halv ett på natten o då iddes jag definitivt inte ställa mig o diska, tänkte att det blir väl att kliva upp sex på morron i vanlig ordning.. då hinns det diskas!

Senna ville ut sex på morron... båda trollen sov så gott forfarande så jag smög mig bara ner o rastade hundar o så smög jag mig upp igen o kröp ner i den gosiga värmen o så har vi sovit till nästan åtta!!! =)
Edvin klev upp, på ett strålande humör, vi gick ner o jag skulle fixa välling... o känner hur jag liksom bara stannade till o såg på diskbänken VAD? jag fattade inte riktigt, men nåt var annorlunda...
När tankarna började tänka "välling" o jag skulle börja leta efter smutsiga vällingflaskor så ser jag ju, det är diskat!!! Morrontidningen ligger varm o go på köksbordet (slipper frysande i t-shirt o trosor springa ut till brevlådan... en morrontidning som är 15.9 minusgrader ÄR kall när man läser den!), i kaminen sprakar en ljuvlig brasa som sprider go värme överallt...
Så, plötsligt händer det...
Pontus var den "skyldige"! Och, jag blev jätteglad...
Rara småbarn som är supergoa o den stora som fixade disken o gjorde upp eld!
Vilken toppenmorron!!!

Igår kväll var det annat....
Fantasin skenade en del...

 

Jag brukar inte ivra upp mig direkt...

är inte mörkrädd o tycker att jag är rätt stadig med fötterna platt i backen...

ok, i skogen när jag ser tecken på att en nalle varit i närheten... typ björnskit, urrivna myrstackar, nedrivna bon för getingar eller bin, rivna stubbar o träd eller kanske brungrått, ulligt likt en schäfers underull, hårtussar som sitter fast i nån kvist, då erkänner jag gladeligen att jag får puls! Ordentligt...

 

Men, så här en måndagkväll hemma i stugvärmen brukar lugnet vara rätt dominerande...

Stumpan hade slockat en sväng på soffan, så hon vaknade till vid åttasnåret... Edvin gick o la sig en halvtimme tidigare... Stumpan höll igång med mig ett bra tag men vid halvelva så blev det tandaborstning o så upp i säng... när vi då ligger där, hon är inte överdrivet trött utan kikar intresserat på Animalplanet som rullar på från England o pensionerade hästar syns i bild... då sätter Ask igång att skälla... man hör att han står i trappan o tittar ut genom hallfönstret o skäller... argt! En lång stund... morrandet o skällanadet avtar gradvis för att bara bli lite gruff ett tag efteråt.

Jag ville inte ivra upp stumpan genom att gå upp o kika ut, så jag låg kvar i sängen, glad att jag hade låst ytterdörren för en gångs skull... halvsomnade till när jag försökte hänga med i Navy CIS... o så när det var klart gick jag ner för att göra kväll med hundarna... hade ju glömt bort det där gormet tidigare...

Så sätter jag då fast jycken i linan...

men han går inte en meter från bron!
Nä, han ställer sig o kikar ner, bortanför garaget o börjar gruffa o skälla....

DÅ kom jag ju ihåg... snabbt som ögat tog jag in honom, stövaren gjorde inte en ansats till att visa sig... Ask rännde iväg o la sig bredvid honom på hundbädden!!!
Där låg dom båda o tryckte... som två kaninungar....

och tankarna hann rinna iväg ganska många mil för mig!!!

Det var otaliga monster som min fantasi målade upp... o jag försökte kika ut, släckte så mycket som möjligt... men, inte såg jag nåt...

Och, det var väl kanske lika bra!!!
För Ask brukar inte göra så där...

Har aldrig hänt tidigare, för det lät som om det var riktigt allvar i morrskället!!!

Brrr... tror jag måste gå o kolla spåren nu i dagsljus!
I dagens tidning stod det om lodjursriven hund i Överkalix...
Är ju inte helt omöjligt att det var ett lodjur...