Catherines små änglar...

Pappan var o hämtade den "extra täta" julgranen han hade beställt från Larsons Järn... förra årets konstgran (inköpt på ICA för en billig peng, för ganska många år sen) hade kattkräket markerat på i fjol... så, för att slippa repris av den doftupplevelsen så fixade pappan en ny, tät, fin o ren gran!

Så glada i hågen satte vi igång, hela familjen, att montera gran o barnen med tindrande ögon fick härja runt bland julgranskulor o glitter... resultatet blev ju fint!

Fast... om DEN granen är deras EXTRA täta...
undrar just hur dom "vanliga" ser ut!  Tall?

Sist av allt så hittade vi säcken som tomten lämnat i källaren... o satte alla paket under den granna granen! Och, de blev ett fasligt plockande o tafsande på dom där paketen... såååå spännande!


Edvin blev påtagligt imponerad över att han såg sig själv, o att han var RÖD, i julgranskulan!!!

"KOLLA!!! Jag är RÖD!"

Tänk, i år får alla "gamla", fina julgranskulor o fåglar i glas inte pryda granen.... Märkligt???
Ehhh... haha!

Sen åkte vi till Kypas...
Gissa vad vi åt! NASSETASSAR!

Slurp... men, nu blir det nog inga mer grisfötter den här säsongen i alla fall... och, vi samtliga börjar känna ett sug efter surströmming, så det blir nog nästa frossa!

Så, på kvällskvisten när vi kom från Kypas, öppnar dörren så känner man genast att det inte luktar kanelbullar i alla fall! Sata satans kattjäveln har varit o skvättat... på granen!!!
Höll på bli vansinnig! Så, nu jävlar åker kulorna!
NU tog mammans tålamod med drällpellen slut... hur söta o rara kattungar än må vara...
NU får det vara nog!

Och, om inte avlägsnadet av kulor hjälper... ja, då är det bäst att låsa in alla bössor, ordentligt... för, jag ska ju inte ha en sån i handen när jag upptäcker dessa små "missöden"!
Det är så sjukt... för, kattkräket är ju förfasen SEX år gammal! Börja drälla NU???

Men, när jag började tänka o analysera så tänkte jag... just det... Mattan UNDER granen var ju från ifjol... glittret o kulorna också! Och, dom kanske hade nåt doftspår kvar sen ifjol...
Men, det blir två kulor mindre i vilket fall som helst... MORR!

Nå, det blev skurvatten o nytt omslagspapper på nåt av paketen...
Sen, gick jag upp med nattfixade troll, som var trötta!
Edvin somnade rätt fort... stumpan var så vansinnigt trött... sovit lite dom senaste dagarna o igår blev det två korta lurar i bilen när vi for till o från Kypas...
Så, jag inbillade mig att hon skulle somna... men, för jösse namn... till TVÅ i natt har hon legat o skruvat på sig...
Tur att hon inte är katt...

Sen kan jag ju konstatera att mina lår o benmuskler fått veta att dom lever!!!
Jag for en sväng i skogen med hundar, selar o skidor...
Där var kört med traktor o sladdat upp väg (dragit stora däck efter) sen var det kört skoter... efter det så har det varit plusgrader o regnat... sen har det frusit... o pricken över i:et var ju den där millimetern snö som hamnat ovanpå alltihop!
Det han traska iväg rätt sent på eftermiddan... o mörkt blir det ju strax efter mitt på dan just nu här uppe i norr... så, det var rätt skumt när jag for UT till skogen... och, det gick fort!
Ask älskar att springa o dra... han kutar... Senna tycker att det är lite läskigt med stavar o skidor... han tror att jag ska genom spö!!! För, så fort en stav hamnar högre än tio centimeter från backen kryper han ihop o backar!! Nå, det gav sig... han vande sig bra o till sist sprang han i fullt ös, han också...

Men, då var det ju bara det där att det var hårt!
Det var IS...
Och, det var HALT!

Så, första två-tre kilometrarna UT i skogen hade jag fullt sjå att hålla mig på benen efter hundar som sprang i 200 knyck... på så halkiga skidor så det var inte klokt... o så den dunkla vintereftermiddagens matta ljus gjorde att jag också var tvungen att ha full koncentration för att kunna SE åt vilken håll vägen svänger, så man hänger med på dom rangliga skidorna! Nå, vi vände kosan, o DÅ tyckte ju Ask att han skulle nosa efter spår...  o hittade intressanta dofter som han kryssade runt, fram o tillbaka för att känna... och, med två hundar i selar o linor o skidor o stavar så tenderar tålamodet att brista! Speciellt när allt tidigare nämnt ska trassla sig runt alla träd!!!
Normalt brukar det gå fort ut i skogen o mindre fort tillbaka... men... för att få hundarna (Senna tyckte ju också att doftande spår var roligare än att springa rakt fram!) att sätta fart framåt så hetsade jag igång dom!
Och, dom började springa!!!
Fort...

Annars när jag åkt just den svängen så har jag väl fått skidra själv på tillbakavägen o inte upptäckt att det är nedförsbacke! Det upptäckte jag igår!!!!
Hela vägen var en enda, lång, svag nedförsbacke!!!
Och, nu var det nästan mörkt!!!

Hade jag haft mobilen med mig så hade jag stannat o bett pappan eller nån förbarma sig o komma o hämta oss med skoter!!! För jag var så vansinnigt slut i benen... Mjölksyran dunkade febrilt i mina lårmuskler, som vrålade: "Vi vill vila!"
Och, det ska ganska mycket till innan jag ger mig...
Har man varit på jakt i fjällen, o traskat upp för Kjeksa... och ner... flera dagar i rad... ja, DÅ börjar man ana hur det känns att vara slut...
Men, skidorna igår...
Fy...

Nu var det ju bara att bita ihop, be till högre makter att man inte skulle krascha alltför illa... man måste ju börja tänka på lårbenshalsarna!!! Och stålsätta sig...
Tillräckligt mjuk o följsam för att kunna ana o följa med där vägen for men med stålsatta muskler för att inte halka runt!
Det gick ännu fortarare dom dryga två kilometrarna tillbaka...
Och, när vi till sist kom ut på en öppen väg, lite ljusare o trögare, fick jag själv börja skidra... Åhh himmel så behagligt att få böja på benen! Släppa lite på den krampaktiga benställningen... o SKIDRA själv...
När jag kom fram, skakade benen!!!
Jag kunde knappt ta mig in, pjäxorna fick pappan ta av mig... sen snörde jag mig på soffan o vilade!

Idag känns mina ben som degiga limpor som har sju kilo för mycket mjöl o inte gräddats...
Stumma, stela, ömma...
Jag har inte ens träningsvärk... det liksom bara molar i hela benet, från benmärgen o ut till skinnet!
Få se vad det blir av det hela... Kan väl inte gå i morn!
Och, jag säger bara det... Anja Pärson kan slänga sig i väggen!
Vad är väl ett störtlopp i jämförelse!? Bah!