Hur många gånger...
Jag bara undrar... HUR många gånger säger han "JAG KAN SJÄLV!" under loppet av dom vakna timmarna per dag?
Just nu är han extrem, det har blivit ett tvångsbeteende...
När pappan värmde sig morotslåda till middan idag (julmat!) så sa han "Lyssna nu!" när han smällde igen dörren till mikron o startade den... och fram rusar två troll... båda ska med våld starta!
Nå, Edvin är ju den som mest vill starta... lillasyster gör ju bara allt som storebror gör!
Där stod dom o slet i mikron som två bandhundar med ett köttstycke!
Edvin gjorde först "om" alltihop... tryckte på stopp, öppnade o stängde dörren, vred fram 55 sekunder (mycket viktigt... det är exakt så många sekunder 240 cl välling värms!) sen tryckte han belåtet på start! Och, var så nöjd... tills lillasyster kommer o ska öppna dörren... där står dom, den ena vrålar o ska öppna dörren, den andra vrålar o försöker hålla igen dörren!
Ända tills det är klart...
Men, Edvins "kan själv" börjar ta orimliga proportioner!!!
Ju tröttare han är, desto viktigare är det att ALLT ska han göra själv...
Som kvällsvällingen...
Vi byssade en sväng när vi käkat klart...
Christer o Stina bjöd på smaskens fruktsallad med glass... det var hur gott som helst! Och, vi var väl ett nätt litet gäng om ca 20 personer... det är så himla härligt! Urtrevlig stämning, glada o underbara människor... i trevlig samvaro!
Vilken lyx att få vara en del av denna underbara familj!
Men, det till slut var det dags att ge sig... stumpan var trött!
Så, vi klädde på oss overaller (fast jag höll på byta Edvins overall mot en Fristads jacka!) o så smet vi iväg, jag o trollen... pappan hade kvar snaps i glaset så honom lämnade vi kvar!
Jag satt hela vägen o tjålade med dom små, speciellt stumpan, så dom inte skulle somna... Edith bara just nickade till! Men, hem kom vi, och in... o av med kläderna... vällingfixande, nattbestyr o så upp på vindan... o där har vi då en sån där extrem grej från Edvins sida.... Kvällsvällingen, han fick ju så klart göra själv det han skulle... men, skaka om pulver o vatten för att sen hälla i nappflaskan, det låter han mig tack o lov göra! Jag skruvar på korken med nappen, skakar om o ger flaskan till grabben som går iväg...efter sju steg kommer han på... "Jag kan SJÄLV!" säger han, vänder, ställer upp flaskan på bänken o så tar han den SJÄLV o går!!!
Just nu är han extrem, det har blivit ett tvångsbeteende...
När pappan värmde sig morotslåda till middan idag (julmat!) så sa han "Lyssna nu!" när han smällde igen dörren till mikron o startade den... och fram rusar två troll... båda ska med våld starta!
Nå, Edvin är ju den som mest vill starta... lillasyster gör ju bara allt som storebror gör!
Där stod dom o slet i mikron som två bandhundar med ett köttstycke!
Edvin gjorde först "om" alltihop... tryckte på stopp, öppnade o stängde dörren, vred fram 55 sekunder (mycket viktigt... det är exakt så många sekunder 240 cl välling värms!) sen tryckte han belåtet på start! Och, var så nöjd... tills lillasyster kommer o ska öppna dörren... där står dom, den ena vrålar o ska öppna dörren, den andra vrålar o försöker hålla igen dörren!
Ända tills det är klart...
Men, Edvins "kan själv" börjar ta orimliga proportioner!!!
Ju tröttare han är, desto viktigare är det att ALLT ska han göra själv...
Som kvällsvällingen...
Vi byssade en sväng när vi käkat klart...
Christer o Stina bjöd på smaskens fruktsallad med glass... det var hur gott som helst! Och, vi var väl ett nätt litet gäng om ca 20 personer... det är så himla härligt! Urtrevlig stämning, glada o underbara människor... i trevlig samvaro!
Vilken lyx att få vara en del av denna underbara familj!
Men, det till slut var det dags att ge sig... stumpan var trött!
Så, vi klädde på oss overaller (fast jag höll på byta Edvins overall mot en Fristads jacka!) o så smet vi iväg, jag o trollen... pappan hade kvar snaps i glaset så honom lämnade vi kvar!
Jag satt hela vägen o tjålade med dom små, speciellt stumpan, så dom inte skulle somna... Edith bara just nickade till! Men, hem kom vi, och in... o av med kläderna... vällingfixande, nattbestyr o så upp på vindan... o där har vi då en sån där extrem grej från Edvins sida.... Kvällsvällingen, han fick ju så klart göra själv det han skulle... men, skaka om pulver o vatten för att sen hälla i nappflaskan, det låter han mig tack o lov göra! Jag skruvar på korken med nappen, skakar om o ger flaskan till grabben som går iväg...efter sju steg kommer han på... "Jag kan SJÄLV!" säger han, vänder, ställer upp flaskan på bänken o så tar han den SJÄLV o går!!!
Kommentarer
Trackback
