Catherines små änglar...

Här ligger han intet ont anande o sussar så sött! HAHA!


Och, med ett enkelt litet snitt... ett ordentligt tag med "tången" o så svischade det till när dom där kulorna skars av, den ena efter den andra!
Och den där elaka matten njöt av varje sekund... ;-)

Så kan det gå... när man inte håller snorren i schack!

När pappan kom in väste han frågande: "Var är dom?" tyvärr... så hade dom hamnat i tidningspappret tillsammans med bomull mm och sist av allt in i den sprakande brasan i kaminen, så, det blev grillade kulor i stället för pappans planer på att torka dem o hänga upp i julgranen!

HAHA!

Nå, inte bara skadeglädje...
Jag erkänner, det är mest "snack" från en matte som låtsas vara cool!
För, mest tycker jag nog att det är synd!
Men, å andra sidan, nu kanske han har tid att äta lite istället för att gå omkring o spänna sig!
Han väger idag 5 kg, på pricken...
och, med den storleken så skulle två-tre kilo till inte skada!
För, man känner vartenda ben i kroppen!
Varje kota på ryggen, varenda revben o knota i hela kroppen!
Och, detta är en katt som har fri tillgång till mat... blött o torrt!
Fast, det blöta slickar han bara i sig såsen från!
Så, jag hoppas ju att han nu börjar ha ro att äta!

Om en djurinspektör skulle träffa Armani nu skulle jag få på pälsen att jag försummar o svälter honom! Så mager är han! Och, när han var på rymmen för några år sen... strax innan Edvin föddes... o var borta i drygt en vecka!
Ja... vägde han två o ett halv kilo när jag hittade honom är det bra!
För då var han extremt mager!

Så, nu hoppas jag på ett pissfritt o välnärt framtida kattliv!