Klockan är 09:29...
och blodtrycket är uppe i 243 o en halv tror jag!!!!
Jag klev upp...
Det räcker...
Hela denna morron har varit så urusel så jag tror jag måste vråla!
Eller... det har jag redan gjort, dom gånger snorungaran gjort galet...
vilket dom hunnit göra exakt varje gång jag vänt ryggen till...
Ett exempel...
Jag öppnar det nyinköpta blöjpaketet, lägger in hälften i skåpet, en fjärdedel upp på skötbordet resten låter jag vara kvar i påsen som jag ställer utanför toadörren... den påsen ska upp till vindan vid nästa sväng jag går upp dit!
Sedan VÄNDER JAG RYGGEN till o börjar torka av handfatet o skrubba toan...
Ungarna är så där äckligt PÅ som dom bara kan vara, springer runt o petar i ALLT och jävlas med varann... Edvin är hela tiden på Edith så hon får grina... nå, när jag då vänder tillbaka blicken så har girungarna (Edith) rivit ut alla blöjor kring golvet!
Och, så där är det med ALLT idag...
Det jag sätter undan, plockar ner - upp - hit eller dit... så fort jag gör nåt annat (viker tvätt) så har det jag nyss satte undan plus lite till rivits ut!
Det är utriven jord från blomkruka... kökslådors innehåll på golvet... vikt tvätt.... smutsig tvätt... hundarnas torrfoder... o så leksaker precis överallt! Ena sekunden klänger båda två på strykbrädan som jag har en hög med handdukar o två påslakan, nyss ihopvikta på, så den givetvis svajjar till o allt rasar i golvet... nästa sekund springer dom runt i soffan o Edvin nyper, slår eller håller fast Edith så hon sätter igång att tjuta... nästa sekund är det nån som springer i full fart o så snubblar över en leksak, hund eller nåt annat....
Allt detta blandat med två lika tokiga hundar som inte gör annat än busbråkar... o det är inte mjuka små brottningsmatcher... nä, står man i vägen för deras kärleksfulla bråkdans så flyger man omkull... speciellt Edith... som ALLTID står i vägen o blir omkullbusad!!!
Jag vrålar åt ungar, jag vrålar åt hundar o nu är jag så arg så jag kokar!!!!!
Allt detta blandat med en konstant gnälltjatande Edvin som konstant låter illa!!!
Fattas bara att trollen som varit tysta en stund uppe på vindan (fick städat klart toan iallafall) har rivit ut sängkläderna... då säger jag upp mig! Smärtgränsen är nådd...
Hmmm, det låter nästan som om du skulle behöva lite avlösning... du får nog skicka bort någon av dem eller kanske båda två till Kypas... så att du får en lugn stund i alla fall i ett dygn... Hade jag varit hemma hade jag kommit och hjälpt dig med busfröna, men nu kommer jag ju inte hem förrän på torsdag-kväll, så då blir du ju inte så mycket hjälpt av det...
Kram
Aaaahhhh....
Två timmar i skogen med Ask gjorde susen för monsteransatt mammas humör!
Känns som om batterierna är nyladdade! =)
Men... du får mer än gärna komma o tampas med trollen när du kommer upp!
Jag lider med dig!!!
Det enda man vill dessa dagar är att dra ner rullgardinen...
Det enda positiva är att dagen efter inte är lika hemsk, förhoppningsvis.
Härda ut, solskenet kommer =).
/Linda.
Det är rart med barn.
De är så söta när de sover.
Efter regn kommer solsken.
eh, vad mer ska jag skriva....
Låter som en "underbar" morgon - inte..
Hehe... det är tur att dom är rara mellan varven med monsterattacker! =)
Annars vete sjutton hur det hade gått...
("Anonym" ovanför är från mig)
