Catherines små änglar...

Pappan har ju surrat om att ska finnas kantareller i Kypas... och vi har tänkt gå dit där dom växer många gånger men det har inte blivit av... förrän idag!


Plockade i dag... i ÖVERKALIX!!!

Jag har väl inte trott att dom inte sagt sanningen... men, jag har väl trott att hitta kantareller i Överkalix vara lika sannolikt som att hitta guld, eller nån diamant!
Visst, folk HITTAR guld... men, men... ja jo visst!!!

Så går vi då där o traskar...
först, alldeles efter att vi parkerat bilen o släppt hunden så springer jag på dom här...
Vilket i mina ögon är misstänkt likt svart trumpetsvamp eller trattkantareller!!!
I alla fall så ser det ju verkligen ut som nån slags kantarell!!!

Trattisar eller svarta trumpeter?

Sen fortsätter vi vår jaktsväng...
Mitt i allt så stannar han till, pappan alltså, o börjar kika ner på backen...
Jag tittar också ner... o ser nå gula svampar... Böjer mig ner... plockar upp det som min hjärna inte vill acceptera att ögonen faktiskt ser... kantareller! Trycker dom mot näsan o drar djupt in doften... återigen så tvivlar hjärnan på ett sinnesorgans rapport!
Det luktar kantarell... ser ut som kantarell...
Alltså det måste vara kantarell!!!

Men??? VA???
Här???
I Överkalix???

Sen, när fakta till sist sjunker in i skallen så känner jag hur ha-begäret fullkomligt väller fram! Jag kastar mig ner, helt förstummad, o börjar plocka!!
Jag håvar in, sneglar mig misstänksamt över axeln om nån konkurrent syns till, o så bara fullkomligt vräker jag mig över svamparna!
Känslan att hitta ett toppen hjortronställe kan inte jämföras med min kantarell-känsla idag!!!

Jag kan tänka mig att guldgrävarna i Klondike fick samma känsla när dom hittade guld!!!

Och svampkorg???
Inte ens en ynka liten plastpåse hade vi med, mina tankar var långt gångna att ta Ask´s jaktskynke att ha svamparna i när pappan erbjuder sin t-shirt... och, den funkade helt perfekt... knöt ihop den längst ner o bar den i ärmarna... men hela härliga högen svamp inuti!

När man ser bilderna så kan man ju tro att dom är hämtade från nån svampbok...
men, bildbeviset att dom är tagna här är ju Ask o svamparna på samma bild!!!!


Dryga 600 gram ljuvliga kantareller!

Ask... ja... han skötte sig som en fågelskrämma... suveränt!
Tjädrar o orrar till höger o vänster... suck...
Förhoppningsvis så lugnar han väl ner sig... så småningom...
Men, vi får ju se fågel i alla fall... o höra en breton ljudligt skalla!!! HAHAHA!!!
Fast, det skulle ju suttit fint med en fet tjäder i grytan tillsammans med dom där kantisarna...

I det stora hela har det varit en underbar dag!
Jag tog mig en super-tablett idag...
Dom jag käkade som mest när ryggen var som värst... nån opioid som ger sig på centrala nervsystemet... dom hjälpte mot värsta ryggsmärtan hyfsat, visserligen röd triangel märkt... o om jag käkade för mycket så blev jag illamående... men, där ett tag var det enda hjälpen att hålla sig uppe på benen o göra det man ska...

Men, dom senaste tre, fyra åren har jag inte tagit nån sån... gravid o ammande så har jag helt låtit bli allt vad värktabletter vill säga, men, så idag tänkte jag försöka hålla ut i några jakt-timmar med fotjäveln... (fredagens sväng i fyra timmar höll på totalknäcka mig! Snebelastar foten så jag får ont i höften istället!!!)

Och... sällan har väl en jaktsväng varit så kul som idag!
Blev riktigt lullig o gick omkring med ett leende på läpparna...
Och, foten har jag kunnat gå på... hela tiden!!!
Som en gasell har jag hoppat runt bland skog o mark! =)
Men, man ska ju inte googla om det man stoppat i sig... då blir man lite mörkrädd...

Och så tycker man det är lustigt att folk börjar knarka!!!

Samma känsla hade jag när Pontus föddes, på den tiden fick man fortfarande petidin-spruta (total stopp med det numera!) när jag låg där o hade värsta värkarna, så ont så jag höll på dö, fick jag en spruta i röven, o jag kan fortfarande, 20 år senare känna känslan jag fick... allt bara försvann... livet var underbart o jag låg där o tittade mig runt omkring o tyckte allt var härligt!!! Så, konstigt att folk börjar knarka??? Nä!

Fast pappan skojade ju till det, i vanlig ordning...
Jag surrade på om tabletter o effekten av dom... o att jag kände mig så påverkad... glad...
sen när vi hittade kantarellerna o jag blev helt salig så kom en sån där underfundig kommentar: "Ja, först är du glad för att du käkar tabletter... sen hittar du svamp o blir ännu gladare!"
Man kan ju undra om det var röda svampar med vita prickar!!! HAHAHA!!!

Nä, i morron är det jag som handlöst bokar ett läkarbesök!
Den där foten har hindrat mig nog nu... 
Och, tabletter för smärta har jag ätit alldeles tillräckligt av...