Kan inte gååååå....

Suck...
Det hjälps inte...
Han är en gnällig unge... han monsterpojken!!!
Det spelar om han är trött, hungrig, pigg, mätt... han skriker o gapar i alla fall!
Visst... den största delen av tiden är han en härligt underbar kille som verkligen har börjat lyssna på vad man säger, och förstår vad man vill o kan diskutera o kompromissa...
men, men, men... då kommer dom där "garn-ilen" och just nu är grejjen: "Kan inte gå!! Kan inte gååååhååååå!" står han o vrålar samtidigt som han gör nå lustiga jönsskutt så han ser inte klok ut!!!
Det behövs inte mycket som går emot honom för att han ska börja skrika heller...
o det är skitjobbigt!!!

Nu senaste i kväll, då var det ju tröttheten som trigga igång...
Han ville borsta tänderna, fast det hörde inte pappan, så då måste man ställa sig o gapande vråla... sen går jag dit o frågar "VAD VILL DU? VAD ÄR FEL??? FÖRKLARA!!!" o då mumlar han nåt ohörbart med nappen i munnen o jag hör inte vad han säger, han vrålar ännu mer... tills han då hulkande får fram: "Borsta tänderna!" så då borstar vi tänderna o hoppar i pyjamasen o allt är frid o fröjd, sen när jag öppnar dörren o vi ska gå ut från toan: "KAN INTE GÅÅÅÅ!!!"
Det är bara att lirkande fråga, säga, morra o be... Ta hans hand o säga att antingen kommer du nu, eller så får du väl stå kvar här! Då, kan han ju faktiskt gå!

Jag har kommit på mig själv att hålla andan o sucka när jag hör stegen av barnfötter i trappen... "Åhhh... Nej... vaknade redan!!!" o förväntar mig en illvrålande gaphals komma ner efter en middagslur, när det är lilla rara stumpan kommer lallandes... glad som alltid!!! Vilken sjukt stor skillnad det är mellan dom!!!

Visst, det är ju några månader kvar innan hon ska börja med sin första trotsperiod... men, om man jämför dom över lag, så har dom helt olika personligheter, o jag har svårt att tro att Edith skulle stå o garnvråla o göra nå fula hoppsteg... Hon är överlag så mycket jämnare i humöret... Edvin har från början varit tjurig... Hungrig, då var det mat NU! Trött... ARG tills han somnade osv... och, nu med treårstrotsen slitande i honom så är det riktigt ruggigt ibland... o man börjar bli sååååå less.... alltid detta skrikande!!! Varför??? Varför måste han skrika så förbaskat!!!

Och, han är så missnöjd hela tiden, inget är nånsin bra!
Edith är glad för det hon får... o ger gärna halva kakan till Edvin...
Medans Edvin blir skitsur o arg för att han bara fick en kaka... Och, istället för att vara glad att han fick åka traktor med pappan en liten stund så blir han arg o sur för att han inte fick åka mer!
Nä, det är jobbigt... han är jobbig! Det hjälps inte...

Idag var det en öppis-sväng på schemat...
Det var lika kul som alltid... Det är lite kul att se Edith tjorva på...
Hon är ju härdad... om det inte är Edvin som kör omkull henne med nåt fordon så kan det liksom i förbifarten bara råkas knuffas lite... och så den där hunden... springer rätt fort, fram o tillbaka... om det alls står en stumpa i närheten så drattar hon garanterat omkull när han kommer svansandes förbi! Hon har börjat "ta skydd"!!! Hålla fast i närmsta vägg när Ask kommer in eller ska ut... Nå, så hon är härdad!

Jag har dessutom för lääääänge sen gett upp haklapp, barnmatstol, hindra henne från att klättra på stolar, möbler i trappan osv... och, visst, hon faller då o då... men, i det stora hela så fixar hon det mesta galant!
Så, att kasta sig runt bland mjuka kuddar (lät som nån textrad från Freestyle!) på öppis är ju en baggis! Och, att klättra upp o ner i rutschkanan är ju också halvfjantigt... när man är van att klättra upp på en trave björkstockar!
Och, jag ser ju dom andra mammornas blickar... ojojoj... tänk om hon ramlar!!!
Puh... det är inte lätt att ha viljestarka barn...
Där är ju då Edith viljestark på ett annat sätt!

Hon lyssnar bättre än Edvin, om man säger "nej, akta, gå därifrån, sätt bort, rör inte" så lyssnar o "lyder" hon, men, sen måste hon ju testa i alla fall... o gärna kanske två eller tre gånger... o ofta tar det ont...
Medans Edvin, han sket i att man sa ifrån, testade en gång, fick ont o så gjorde han inte om det!

Suck... Gjorde Pontus aldrig nå galet när han var liten??
Eller har jag förträngt...
Nå, helt klart så är dom här två bra mycket mer viljestarkare än vad stora storebror var...
Har sagt det förr... o står fast vid det än...
Det Edvin gör i trotsgrejjer på en vecka, har inte Pontus kommit upp på än.... under sina 20 år!!! Jag minns TVÅ kontroverser med honom... som kan jämföras med det jag o Edvin har femton om dan (ibland)!!!

Glömde o skriva...
Urtrist jaktsväng...
Tappade min visselpipa... o i samma halsrem satt ju magneten till beepern också fast... så, den ligger nånstans i skogen! Och... så klart... bara tjädrar... suck!

Kommentarer
Postat av: Linda

Känner sååå igen detta skrikande, men hos oss är det lillebror.

Han har förvandlas från en gladskit till en gaphals...

Vi hoppas att det är övergående =).



//Linda

2008-09-16 @ 09:01:38
URL: http://flexis77.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0