"Mamma...

.... tryck på 55 också!" ropar herrn glatt från soffan där han sitter o ser på Nalle puh o gänget!
Han är på ett strålande gott humör!
Jag står redan i köket o skakar vällingpulver med vatten för fulla muggar... med en sur, grinig liten stumpan som hänger fast vid mina ben o gnäller: "Neeeej! Nääää! Neeeeeh!"
Stumpan som tycker att det är totalt onödigt att stoppa nåt i mikron! Det ska gå snabbt.. vad det än må vara! Frusen bulle? Illvrål om man bara snuddar vid mikrons knappar med den andra handen... nä, den kan vi äta frusen, bara man får den direkt! Välling? Skippa mikron... jag ska ha den NU, gör inget att den är kall!
Det är ju också en situation...
Vällingkokandets procedur!

Just nu så är ju det mesta nej för den där lilla rara damen som en gång var vår solstråle... och herrn... som var vårt monster blir bara goare för var dag! Att han kliver upp ur sängen o är glad! Fantastiskt!
Han har ju släppt lite på kontrollbehovet över vällingkoket... i alla fall så pass att han kan sitta i soffan o kommendera: "Mamma, tryck på 55 också!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0