Skrivet den 28 januari 2009 kl 16:55
Stumpan, den raraste Edith... har lugnat ner sig betydligt med det där klättrandet... Som så många andra barn har hon varit fullkomligt hopplös, så fort nånting klätterbart funnits har hon ganska omgående också klättrat! Så, från att ha varit undanstuvat högst upp i skafferiet så har nu knivblocket fått komma fram o stå på bänken i köket! Det har fått stå ifred, trots att stumpan tycker allt som har med köket att göra är spännande... men, nu efter middan så tog hon sin tripp-trapp stol, sköt fram den till bänken, klättrade upp o började härja med grejerna där... Och, jag är ju inte helt hopplös som mamma, knivar får hon inte leka med!
;-) Så, hon blev ganska direkt nedlyft på golvet, lite morrande förmaningar om knivar hördes nog också från mamman...
Nu hade hon väl inte riktigt samma planer som jag! Så, som bara en ett o ett halvtåring kan låta kastade hon sig handlöst på golvet med fullt vrål!
Storebror hojtade från vardagsrummet: "Vad gööööör du med Edith?" med både oro o förmaning i rösten! Jag förklarade att hon höll på med knivar o det är ju aj-aj!
"Hmmm, du väckte min lur!" muttrade han då!
Kan inte låta bli att tycka om lilla hjärtats kommentarer... ibland är dom bara obetalbara... där han låg, utfläkt på leksakshyllan o slötittade på Pettson & Findus!
