Den känslan...
... är inte kul! Den nattsvarta paniken som sliter tag i hjärtat när man ser en barncykel parkerad men inte barnet!
Efter en hel dag ute, med vedklyvning o vedkörningar till mormor sen också glassbilen så traskade klockan fort iväg... det blev en snabb middag, rester sen igår men Edvin var inte hungrig, han ville inte äta! Han var sugen på att cykla... han har varit hos mormor hela dan, medan jag o stumpan kört fram o tillbaka med ved (o klyvit den också) så han hade inte hunnit cykla nåt alls! Nå, det var väl inget mer än han fick vara ute o cykla!
Vi käkade... mellan varven kikar jag ju ut för att hålla koll på herrn... Sen pratar jag i telefon med pappan samtidigt som jag går runt ute o plockar ihop lite småjox, upptäcker då att herrn inte syns till! Så, jag rusar ju iväg o hittar cykeln så fint parkerad vid grannstugan! Där stod också en helt främmande bil!
DÅ känner jag hur den där fasansfulla känslan kommer... VAR???
VAR är han!?
Hann ju tänka en hel del tankar... om främmande folk i bilar... bäcken o vatten!
Fast absolut första tanken var ju att han cyklat iväg till mormor!
Trots att cykeln ändå var där så hoppades jag ju att han kanske gått dit! Så, jag ringer o jagar upp henne också! Mormor kommer rusande från det hållet... under tiden går jag ner mot bäcken... o där ser jag två figurer... En stor o en mindre...
En helt okänd farbror står vid bäckstranden o fiskar, där bredvid står Edvin!!!
Rusar dit, sliter tag i herrn... rusar därifrån... För det är ju en stumpa som traskar ute också... möter upp med förkrossade mormor, plockar cykeln o traskar med bestämda steg hemåt! Morrar åt Edvin att "Nu är det färdigcyklat!!!" när vi är på gården kommer farbrorn efter i bilen... Han har nog haft en stroke, för jag förstår knappt ett ord av vad han säger... men, jag tror att han försökte säga att jag inte skulle vara arg på Edvin, att det var "hans fel"!
Men, jag måste ju vara arg på Edvin... han måste förstå att han inte får följa med främmande karlar o fiska!!! Och, om han är ute o cyklar... så ska han ta mej sjutton inte kliva av cykeln! Nä, då cyklar han!!! Och, definitivt inte under några som helst omständigheter går han ner till bäcken!!!
Där bakom den stora björken hade herrn parkerat cykeln!
Puh, mentalt jobbigt!
Nu ska jag borsta tänder på troll o kasta dem i säng!
Efter en hel dag ute, med vedklyvning o vedkörningar till mormor sen också glassbilen så traskade klockan fort iväg... det blev en snabb middag, rester sen igår men Edvin var inte hungrig, han ville inte äta! Han var sugen på att cykla... han har varit hos mormor hela dan, medan jag o stumpan kört fram o tillbaka med ved (o klyvit den också) så han hade inte hunnit cykla nåt alls! Nå, det var väl inget mer än han fick vara ute o cykla!
Vi käkade... mellan varven kikar jag ju ut för att hålla koll på herrn... Sen pratar jag i telefon med pappan samtidigt som jag går runt ute o plockar ihop lite småjox, upptäcker då att herrn inte syns till! Så, jag rusar ju iväg o hittar cykeln så fint parkerad vid grannstugan! Där stod också en helt främmande bil!
DÅ känner jag hur den där fasansfulla känslan kommer... VAR???
VAR är han!?
Hann ju tänka en hel del tankar... om främmande folk i bilar... bäcken o vatten!
Fast absolut första tanken var ju att han cyklat iväg till mormor!
Trots att cykeln ändå var där så hoppades jag ju att han kanske gått dit! Så, jag ringer o jagar upp henne också! Mormor kommer rusande från det hållet... under tiden går jag ner mot bäcken... o där ser jag två figurer... En stor o en mindre...
En helt okänd farbror står vid bäckstranden o fiskar, där bredvid står Edvin!!!
Rusar dit, sliter tag i herrn... rusar därifrån... För det är ju en stumpa som traskar ute också... möter upp med förkrossade mormor, plockar cykeln o traskar med bestämda steg hemåt! Morrar åt Edvin att "Nu är det färdigcyklat!!!" när vi är på gården kommer farbrorn efter i bilen... Han har nog haft en stroke, för jag förstår knappt ett ord av vad han säger... men, jag tror att han försökte säga att jag inte skulle vara arg på Edvin, att det var "hans fel"!
Men, jag måste ju vara arg på Edvin... han måste förstå att han inte får följa med främmande karlar o fiska!!! Och, om han är ute o cyklar... så ska han ta mej sjutton inte kliva av cykeln! Nä, då cyklar han!!! Och, definitivt inte under några som helst omständigheter går han ner till bäcken!!!
Där bakom den stora björken hade herrn parkerat cykeln!
Puh, mentalt jobbigt!
Nu ska jag borsta tänder på troll o kasta dem i säng!
Kommentarer
Postat av: Greta
Ja förstår att du vart rädd. Minns en gång när Edvins pappa var liten och vi inte hitta han någonstans och med sjön alldeles i närheten hann man tänka många tankar, men det hela sluta ju bra han hade bara lagt sej på pinnsoffan hos mormor och med bordsduken som hängde ner så syntes han ju inte. =)Ha d bra
Postat av: Catherine
Efteråt, när man kan andas ut o faran är över så kan man ju faktiskt se det komiska i det!
Vatten är så läskigt... speciellt så här års!
Trackback
