Catherines små änglar...

Hahaha... märks att det är skitväder... tredje inlägget! =D

Men, jag bara måste...
Stumpan är på idag...
Säkert sju gånger har jag tagit på henne kläderna... ändå är hon naken!

För en stund sen satt hon mitt på köksgolvet o åt sin andra tallrik med björnbärsfil o musli!
Stövarn stod bredvid... dräglet rann efter mungiporna på honom, men, han rör inte... inte så länge hon är bredvid (det är en rätt lydig stövare ändå) men så dundrade det en helikopter ovanför huset, vi rusar mot dörren o kikar ut... stövarn rusar mot tallriken o sätter igång att glufsa i sig!

Stumpan vrålar av ilska... "NEEEEJ! MIIIIIN!!"
Hon är verkligen hundmänniska... =)
Hon tar tag i hundarna, säger på skarpen NEJ! När de skäller vrålar hon: "Tuuuuust!" med attityden: LYD! Det är sån skillnad mot Edvins beteende... och hundarna respekterar henne, de tar inte från henne! Hon kan gå runt bland dem men värsta smaskens i händerna (precis i deras munhöjd) men, de tar inte! HON tillåter dem inte... Hade det varit Edvin, eller ett annat barn så hade det låtit glufs o allt gott varit borta! Där ser man verkligen att det beror på HUR man själv är, hur hundar ska bete sig! =D

Nå, åter till frukostskålen...



Och det är med denna bild mina tankar börjar snurra...

VEM är det synd om???
Stumpan? Som fick sin skål tömd av en slemmig stövartunga, inte för att hon bryr sig... och, jag hade sagt till henne ett stort antal gånger "Sätt dig vid bordet o ät dina flingor!!!"
Stövarn? Som fick sig en "omgång" av stumpan... men, han fick ju sin "belöning", han åt upp det som var kvar... o hade han brytt sig mer om hennes något omilda behandling än att eventuellt kunna få något gott i munnen så hade han hållit sig undan...

Det är nog mest rätt åt dem!!!
Skyll er själva!


Och, inte ser nån av dem lidande ut!? Nä, mest nöjda! I symbios...