Catherines små änglar...

Idag var det en kotknackar-dag...
Edvin, Edith o Pappan hoppade av i Kypas o jag fortsatte till Luleå...
Vilken hemsk väg!!!
Huga!! Vägen till Kypas var som sandpapper att köra på i jämförelse med skogsvägarna över Kalix när man kör via Kypas till Luleå! Det gick inte att köra alls nå fort... så fort hastighetsmätarn stegade förbi 80 så höll man på o kana i diket! Blankare is än NHLs värsta ishallar o så dessutom så extremt randigt skrapade så man kanade o gled som fasen... så, stressnivån ökade i takt med att klockan tickade iväg... tack o lov hade dom en tid att stoppa in mig i eftersom jag missade min egen! Den här gången hittade han nån ond grej i min högra arm...  inte riktigt lika dramatiskt ont som när han tröck bakom vaden... men, inte långt ifrån! Nu känns det riktigt bra o jag hoppas det håller i sig!
Ditton hade varit gnällig... det är första gången vi är ifrån varandra så här länge!!! Över fem timmar!!!
Och... våfflor hade hon föredragit istället för sin barnmatsburk... men, den hade Edvin käkat upp så... Dom är som dom är... småmonstren!
Nä... nu ska jag gå igenom dagens mailskörd...
Ibland kan man bli mållös över vad man får läsa....
Oj oj oj...