Mera skraj blev man...

Vi var till Kypas igår...
Jag tog Senna på en skogspromenad (jag tror att vi kikade under varenda gran i hela Ruona!)... han nosade frenetiskt på flera ställen, så skulle tro att det hade skruttat runt harar där... men, det hade ju dessutom hunnit komma ett litet snölager på nån centimeter så det var svårt att reda ut något... men, vi fick oss en spännande promenad i alla fall... under tiden hade pappan hunnit iväg med Ask åt andra hållet... så, när jag o Senna kom från vår sväng, kopplade vi Dino o traskade efter pappan!
Det var fin spårsnö! Tyckte både jag o Senna!

Vi stötte ihop med pappan där inne i skogen o så vände vi tillbaka...
Det hade hunnit trampa en räv efter vägen när vi gick tillbaka!!
Och, samtliga hundar tyckte att det var spännande att nosa i dom spåren...
På kypas-träsket hade det lagt is över hela sjön!
Så, lite läskigt var den när vi hade passerat bron (med endast spår över från det vi gick TILL skogen) o så möter vi båda "odoggsen" (odågorna) som genat över isen!!!

Nå, sen gick vi in...
Farmor fixade smaskigt käk o hundarna mojsade på... med jämna mellanrum ville dom ut o pinka...
Det är ju rätt avsides så man obehindrat törs släppa ut hundarna lösa...
Men, när båda varit ute en stund gick jag ut o visslade efter dom... Ingen kom!
Gick in en stund till... kanske 20 minuter... fortfarande inga hundar då började vi bli oroliga...
Pappan tog bilen, jag gick ner mot sjön... ropade o visslade! Inga hundar!
Och, att Ask är borta så länge... det händer bara inte!
Max fem minuter... och, han kommer oavsett när jag visslar "hit"!
Så då började jag bli riktigt orolig, och ana oråd...

Sen hoppade jag in i bilen o vi åkte upp på byn för att kolla om det fanns några rymlingar åt det hållet! Inte det!
Nå, när vi då kommer tillbaka till farmor o farfar... så var ju hundarna inne!!!
SJÖBLÖTA!!!
Och, Senna kom o hoppade gnällande mot mig, och jag riktigt såg o kände hur han var ynklig! Hela hans uppenbarelse skrek "Oj oj, matte, Hjälp! Jag har varit med om nåt jätte, jätteläskigt!"! Ask var också påtagligt berörd...
Sen åkte pappan med stark ficklampa för att se om han såg några spår...
Och, mycket riktigt... vid bron kom hundspår springande tills dom brakade ner genom den tunna isen! Sen var det spår lite överallt... dom hade, sjöblöta, sprungit runt på isen på ANDRA sidan.... Lite virrigt!

Min teori om det hela är att dom försökt kravla sig upp ur isen ett bra tag (i alla fall från det jag var ute o ropade första gången) tills dom såg o hörde mig och bilen... det gav väl det där sista rycket att ta sig upp... sen har dom sprungit runt där för att hitta sig en väg tillbaka, chockade o virriga!
Fy vad läskigt!!!

Det är ju livsfarligt med dom här höstisarna... mer än en hund har brakat genom, om inte annat så brukar ju hararna vara duktiga på att lura ut sin förföljare på tunn is som bär haren o inte hunden! Och, jag är lite lur på att den där räven har gjort likadant... för jag tror ju att både Senna o Ask varit o jagat den... i alla fall spåren...
Och, det var väl det dom skulle o nyfikna sig i när dom brast genom isen!

Sen åkte vi förbi kyrkogården på hemvägen...
men, det gick inte att få nån fin bild... som återger den riktiga stämningen...
dessutom så hade säkert hälften av alla ljus slocknat!

Men, lite syns det ju här:


Nä, nu ska jag gå o sparka upp stora storebror!
Han sov när vi kom i går... o sover än...

Kommentarer
Postat av: Linda Eriksson

Oj så tur att hundarna tog sig upp från vattnet!!!

Att hundar inte kan förstå att isarna är livsfarligt nu...

Såg många barn som lekte på isen vid Brännabron i söndags, farligt farligt!!!

Hoppas att ni har det annars bra!

//Linda

2008-11-03 @ 13:26:32
URL: http://flexis77.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0