Catherines små änglar...

från morron till kväll!!!
HAHAHA...
Så poetiskt jag rimmar...

Om det ändå fanns ett uns av poesi i verkligeheten!
Ibland blir jag lite halvorolig över det där humöret... o det där gapandet...
För, jisses amanda hur han, o nu snackar vi MONSTERPOJKEN, kan vara jobbig!

Igår kväll... han var trött o i vanlig ordning, när han är lite för trött så "Kan inte orka gå upp! Har ont i benen! Du måste lälpa mig!" och jag har gett mig sjutton på att jag inte ska bära honom upp för trappan till vindan... så då lirkar o är jag pedagogisk i tio minuter... "Kom så hjälps vi åt!" säger jag o tar bådas händer... "Titta, Edith orkar ju gå upp!" han tar min hand, kastar sig på golvet o vrålar: "Gör ont i min hand!" då försöker jag nästa variant med nån skogsskördare med grip som lyfter upp honom osv... men, nä...

Så då tappar jag tålamodet, fräser "Men, ligg kvar där då!" och börjar gå upp med stumpan i famnen... då blir det liv! "Jag vill komma!" och så upprepas proceduren, ett par tre gånger... så tar vi oss då upp med tunga steg på vindan... sen ska vi in i sovrummet... men, då slipper jag ju kånka på stumpan, som jag kan snöra ner i sängen o hon nöjer sig med tv:n! Där nånstans så hjälper jag ju honom lite grann... hjälp med lyftas upp i sängen! Så här är det ju inte jämt, men, förvånade ofta!!!
Oftast så slutar det där, med en trött monsterpojke som stupar av trötthet... men, inte igår! Nä, igår lyfte jag inte upp honom, nä, han stod kvar o vrålade med några krampaktiga handrörelser! Jag försökte lirka, men... men...
Dom brukar tycka det är kul när man "skakar täcket" så dom hamnar under... så det blev ju en morot "Skynda dig Edvin, så du också får vara med!" ropade jag till honom när jag började vifta med täcket på en gapskrattade Edith!

Men, han var omöjlig... inte...
Jag lirkade lite till... men, till slut iddes jag inge mer!
Jag vet ju att det är tröttheten... men, jag är ganska konsekvent...
Så jag lyfte upp honom i sängen o sa sov! Han vrålade "Vill blåsa på mig! Vill blåsa på mig! Vill blåsa på mig!" (vifta täcket) konstant i en kvart!!!!!
Jag trodde jag skulle bli galen!
Edith tittade med stora ögon... o jag bara suckade o tänkte... det här kan inte vara normalt!!!
Nå till slut så somnade han huckrande...

Då började "Hål i väggen" - tycker det är riktigt kul att se!!! =)
I reklampausen lyfte jag över troll i sina egna sängar, bäddade rent i vår säng...
När programmet var slut smög jag mig ner... stod på ett ben en stund o funderade om jag skulle ta mig en tårtbit o sätta mig framför datorn eller gå ner o ducsha! Mitt sunda förnuft o förmåga att förutspå framtiden gjorde att jag tog duschen först... var rätt snabb (är inget trevligt att stå där nere, naken o blöt, i kylan) och möts av en stumpa med telefonen i högsta hugget!!! SUCK! (se där, jag spådde rätt!) Hann i alla fall duscha...
Jag såg min stund för mig själv flyga all världens kos!
Tog mig en tårtbit som vi delade, jag o stumpan... sen borstade vi tänderna o gick o la oss!

Låg o såg på "djurpolisen" (vilka idioter det finns!) så klockan hann bli över ett innan jag somnade...

Och vaknade som sagt... alldeles för tidigt!!!
Och, vi hann väl bara till frukosten så började gapandet igen!
Nu minns jag inte vad det var... men, bla frukostflingorna, havrefrasen, som han själv öste upp en rejäl portion av till vaniljyoghurten... "Dom är gamla!" o så öste han upp dom på bordet - "Kan inte äta dom!"
Härsknade till o ställde ner tallriken på golvet till Senna som gladeligen smaskade i sig flingorna... gav Edvin en ny tallrik med bara youghurt!
SEN... vid nästa gap-attack var han hungrig!
Låg på golvet o vrålade: "Vill ha frukost! Har ätit för lite mat! Vill ha banan!" osv... Jag blir galen!

Sen blev det gnäll o gap om byxorna som var "Gamla!" så han inte kunde ha dom... då tappade jag besinningen o vrålade till honom "Nu för du väl för helv**e ge dig! Sluta gnäll!!!" o så kom pappan i samma veva... Edvin blev lessen, började gråta o säga förlåt, jag sa förlåt tillbaka...
Sen var lyckan total när pappan kom in o hade köpt bananer!!!
Dom åt upp resten av tårtan...  o fick extra bananer till! JIPPIE!

Sen satt Edvin o berättade till pappan: "Mamma skrämmer mig, jag blir lessen!" o då pratade vi lite om det, o jag förklarade varför jag blev arg (byxhistorien) sen satte Edith igång att tjåla o Edvin säger snusförnuftigt att "Mig griker så! Inte skrika!" o så skrattar han hjärligt när han låtsasskriker lite grann!
Hoppas att allt tjafs ger lite lärdom ialla fall... för...

Jag börjar ju bli lite fundersam om det verkligen är som det ska!
Jag kan inte minnas att Pontus nån enda gång vrålat i sån trots som Edvin gör sjutton gånger per dag!
Visst glömmer man bort sånt... rätt fort... men... ändå...
Hade Pontus varit lika "jobbig" så är jag tveksam om det hade blivit fler!!!
För, jag tror inte att jag nånsin kommer att glömma detta trotsande... om det så går hundra år!!!

Tur radion spelade "Dileva"! 
Han räddade min dag!


Han är så skön...
Vilket geni! Jajaja... jag vet att dom flesta rynkar på näsan o säger att han är ett mysko ufo!
Men, han har underbara texter o fin musik!

Säkert får man väl inte göra så här... skriva hela texten...
Men... ingen som helst ära till mig... Allt  till DILEVA!

Sen kom posten... med brev från SKK... och, det är ju inte helt kört!
Han hade B på vänster sida, C på höger!
Kanske, kanske... en ny röntgen... =D
Hoppets röst!!!