Catherines små änglar...

Fast, stumpan klev upp SJU med herrarna... fast, då var hon tillbaka efter en vällingflaska o lite gnäll, i sängen klockan åtta... o sov ett bra tag till...
Så, jag konstaterade att idag blir det en skogsvana-dag!
Till Ask plockade jag ihop dressyrlänken, apportbocken o långlinan!!!
Tänkte att ett tag med lite hårddressyr skadar inte den herrn...
Så åkte vi då iväg åt Kypashållet!

Jag tog ett pass med Ask... lydnaden är perfekt!
Han är som klistrad vid mitt ben när han "går fot" ... inkallning, inga som helst problem... stanna - funkar klockrent... okej, på håll dyker han inte ner i backen på stört, han kan lite tvekande titta på mig nåt eller några steg innan han sätter sig ner när jag ropar/visslar stanna! Men, han är ju en mycket mjuk o försiktig hund, så, det är lite osäkerhet kvar i den biten! Inget som jag överhuvudtaget oroar mig för... det funkar i skogen... vrålar jag stanna, så stannar han! Vad mer kan man begära... han ska ju inte bli nån agility hund!

Senna fick också smaka på dressyrlänk o långlina... fast med honom var det bara lek!
Men, när jag ropade hit, fick han veta att man ska nog lyssna o lyda på vad den där matten säger... annars nyper det i skinnet!
Han är väldigt behaglig att jobba med! Men, man märker att det är en annan typ av hund i jämförelse med bretonerna som jag nu bara hållit på med senaste tio åren! Det är betydligt enklare med en stövare, egentligen, för att kunna jaga, så behöver han inte vara lydig!
Men, jag vill ju ha lydiga hundar... så, han får ju samma behandling som alla andra...

Vi tog oss en eftermiddagstur till skogs...
Jag gick med Ask o pappan for o lullade på med Senna...
Från början var dom lösa samtidigt... o det är ju en höjdare när man kommer o går efter en skogsväg, precis när man släppt hundarna... Först skäller Ask några skott... strax efter sätter Senna igång med ett ljudligt drev!!! Både jag o pappan fick nog pulsen i topp när vi laddade bössorna... o så kommer då Ask först, strax efter kommer Senna, lyckligt drivande!!! Och, jag hamnade handlöst tillbaka 13 år när jag höll på springa med Zack som unghund i skogen, morron, middag o kväll... Där hade man då gått ett tag i skogen... när hunden sätter igång att driva! Hjärnan hamnar i stridsläge när adrenalinet skjuter till o man är helt säker på att NU kommer haren o så kommer det en lycklig stövare i bakspåren... drivande för fullt skall!!!

Vi splittade ju på oss ganska snart...
Jag o Ask tog en sväng över ett hygge, sen en blöt myr (hade jag haft metspöt med så hade det nog blivit nån mört!) o så till sist tjädermarker! En fågelsituation med skallande drev!! (Hahaha!!!) o så i slutet skötte han sig superbra!! Riktigt bra sök, o det var väldigt färsk fågelvittring så jag misstänker att det legat nån fet tupp där o trynat, o trampat runt... tills en ivrig breton lite tidigare kom o tyckte det var skitskoj att få den på vingarna!!!
Suck... just nu skulle jag verkligen vilja vara i fjällen!
Börjar nästan ge upp hoppet om honom... den arme Ask!
Och... hade det inte varit för den där förbannade (ursäkta språket) tjäderkullen inom första minuten, den första jaktdagen... så tror jag det blivit helt annat!
Nu har han fått sån otrolig belöning med att få gladeligen driva tjäder med skall, ett helt gäng... så där har hans ribba hamnat! Och, i den här täta skogen med mest tjäder o orre har jag ingen som helst chans att korrigera det minsta!
Skulle man åtminstone hitta lite ripor... ett par gånger, med lite öppnare terräng... då skulle man ju ha en rimlig chans... nu hör man VOV, VOV, VOV o så FLOFF FLOFF FLOFF 150 meter ifrån sig o man för sitt innersta öga ser hur den överlyckliga fågelhunden driver upp en fet tjäder! Men, där står man, o vrålar "FY, NEJ!" men... ja... vad är väl ett nej i jämförelse med en tjäder som man får jaga i fullt ös! Skulle inte ens tro att han HÖR mig!

Sen börjar han vara i alldeles för bra form!
Han orkar ju jaga hur mycket som helst...
Första halvtimmen är volymen vridit på max, o lite till... sen drar han ner den till max i en halvtimme... SEN skuvar han ner den till 75%! Efter fyra timmar har han den intensitet o sökvidd som passar här i skogarna!!!
Gissa varför jag vill på fjället!!!
Men, det hjälps inte, han är en otroligt härlig hund... o jag tror fullt o fast att han kommer att stå för fågel... kanske inte i höst, men till nästa höst är han ett år äldre o mycket klokare! =)

Vi passade på att skotträna Senna lite grann...
Ask tycker ju att hagelskott är det mest spännande som finns (Den där järpen!!! Nån nytta gjorde den i alla fall!) så fort det pangar i skogen blir han alert o ivrig, på ett klokt sätt!
Så, Senna fick uppleva att skott (på håll) är positivt!
Dels genom Ask´s ivriga förväntan... o så mitt bus o beröm, o så nån frolic också!

Sen blev det kålpudding till middag... Smaskens!
Sen blev det fullt bus på trollen...
Edvin är så skön ibland...
Där tar han tag i stövarn svans, stolt lyfter han på den o visar alla: "KOLLA!" så att alla klart o tydlig får se ett stövar-rövhål! Sen, på kvällskvisten när tänderna är borstade, nattpinkningen är avklarad o pyjamasen skall tas på, då drar han tag i sina egna skinkor o visar pappan: "KOLLA!"
Det är mycket sånt just nu, pink o snoppar o rövar...
Vad annat än flina lite obemärkt kan man göra... det är så rart!
Igår satt han o pinkade på toan... när han klev av toaletten o drog på sig byxorna, tog han tag i snorren o sa stolt o lite imponerad: "Kolla Mamma! Va stoooor!!!" skulle tro att han tidigare när han o Edith tog sig ett bad konstaterade att HON inte hade nån sån stor grej mellan benen! =)
Ungar är för rara...

Nä... nu väntar bastun...
Har en känsla av att jag kommer att somna gott i kväll...
Känner att den där förkylningen pockar på uppmärksamhet... två dagars total ignoration där min koncentration varit varit fullt inställd på skog o hundar gjorde nog förkylningen lite "pissed off"!

Natti natt...