Catherines små änglar...

Tre kanelbullar o en kopp varm choklad!
Kanske inte nyttigaste som finns... men, ack så gott!
Att doppa en kanelbulle i chokladen... o sörpla i sig!!
Speciellt denna morron...
när jag har vaknat långt före sju och KUNDE INTE SOMNA OM!!! Va???
När man definitivt inte behöver kliva upp förrän kanske omkring nio!!!
Stumpan sover fortfarande...

För övrigt är jag älgjakts-änka, eller rättare sagt, semi-änka... för... han sover ju ialla fall i samma säng... några timmar! ;-)
Och, hela nästa vecka lär ju bli samma rutiner!!!

Jag o Ask var en sväng till skogs här i Gyljen igår... jag kom på mig själv att jag faktiskt glömt bort att det finns en hel del fina fågelmarker!!! Vi hade riktigt kul... speciellt Ask... där han frejdigt drev tjädrar med skall, ljudligt o *host* fint!!!

Det höll på bli en spännande grej...
Startade på högra/västra sidan av en skogsväg o tänkte ut en rutt att gå söderut på ena sidan av vägen sen korsa den o gå norrut tillbaka... så där vi lollar på i skogen, med först en stooooor tjädertupp o senare nåt mindre, vet inte vad... plus ett par glada skallningar pga fågelkontakt (med mattes morrande: "NEEEJ! FYYYY! INTE SKÄLLA!!!") så kommer jag då till vägen, ville fortsätta lite längre söderut så jag tänkte att vi fortsätter väl på andra sidan o går en bit... tänkte sen börja hålla tillbaka mot vägen... när jag mittiallt kommer till en VÄG! Ehhhhh???? Då gick hjärncellerna på högvarv! Och, jag började allvarligt fundera på om jag verkligen hade gått över vägen eller var det nåt jag fantiserat ihop???

Jag VET ju att vi hade korsat en väg... och det ska INTE finnas nån mer väg... så, hade jag då inte råkat snubbla över den där vägen, som var den riktiga (den andra är en nybryten väg, som jag totalt hade glömt bort!!!) så hade det kunnat bli riktigt spännande... det finns mycket skog, myr o mark där västerut!!!
Så, när jag då kliver ut på vägen o tittar, o faktiskt ser att detta ÄR rätt väg (den förra såg lite annorlunda ut, men å andra sidan är det lääääänge sen jag varit dit o jagat!) så fick jag en varm känsla av tacksamhet i magen!

Nå väl, kul hade vi... och Stumpan o mormor hade haft kul dom också...
Det blir en sväng till idag... fast, nu måste jag leta fram GPS:en...
Visserligen en gammal härk, om man jämför med dom nya, fina med snygga kartor i... men, man vet var man är i alla fall!!!
För, det är lustigt hur sinnet synen är så markant övervägande över hur hjärnan skall fatta sina beslut...
Innan jag kom till den där vägen, var jag så totalt säker på var jag var... men när jag såg väg nr två... blev jag nästan helt vilse, på momangen!
Men, det är ju det här som är lite av spänningnen när man jagar... mitt i allt får man gå, och gå o gå o gå o gå!!!! Man är så säker på var man är.... tills man kommer fram som ett frågetecknen nån helt annanstans! =)

Det har faktiskt hänt en liknande grej... för många år sen...
Vi var o jagade hare i småtallberget, Pontus var väl i tioårsåldern o med... han följde med mig, vi gick i väg en sväng in i skogen o höll kosan mot en gammal myrväg eller vad man ska kalla det... han blev trött... o jag skickade tillbaka honom efter myrvägen: Gå ditåt, så kommer du till elden/bilen/resten av sällskapet!!! Själv fortsatte jag en sväng... tills jag kommer till MYRVÄGEN!!! Och går mot ett torn... där sitter Pontus!!! Ehhhh...
Sen börjar vi gå vad jag tror är mot bilen... fast när vi hållit på en dryg halvtimme så, nä, det här är fel! Vi vänder o går tillbaka... o då så småningom kommer vi tillbaka till bilen!!
Och, det här var ett "känt" ställe... men, jag hade ingen aning om att det fanns två myrvägar, nästan parallella med varandra... så, jag kastade helt om väderstreck o "hjärnan" när jag kom fram till vägen, som var fel..

Nå ja...
Nu ska jag gå o ta mig tretåren kaffe... o klockan är inte åtta på morron... hade ju kunnat sova....
suck...