Catherines små änglar...

Hundarna trampar fram o tillbaka... med stenkoll på vad som eventuellt kan erbjudas i matväg! När vi sitter o äter vid bordet... då piper dom iväg o lägger sig, mycket väl medvetna om att deras dräglande närvoro icke är önskvärd! Det har dom fattat riktigt bra... tom när det bara är trollen som sitter vid bordet, dom går o lägger sig!
Sen när vi gått från bordet o börjat plocka undan kommer dom o dammsuger eventuella smulor, o tar en eller annan extra slick som rengöring på stumpans outfit! Brukar behövas...

Nå, prio två i deras liv är att gå ut!
Efter frukosten är det ganska akut behov för stövaren... han har bråttom!
Sen får Ask gå ut en sväng, dom har ju sin löplina att ränna i...

Sen tycker ju jag att dom borde vara nöjda! Mat i magen o behoven gjorda! Men, det tycker ju inte dom... i alla fall Senna...Han går o ställer sig vid dörren o piper sjutton gånger i timmen o kan driva mig till vansinne! Speciellt om det där gnället inträffar ungefär fjorton sekunder efter att en gnällig o trött stumpa somnat i min famn... o gärna har lite lugn så att hon somnar till ordentligt innan en mamma kan lyfta ner henne i soffan!
DÅ sätter pip-jönsen igång, trots att han kan ha varit ute för en kvart sen...
Och, man riskerar ju inte att testa... han KAN ju faktiskt vara pissnödig!
Fast det i regel är ut o käka is eller kottar/kvistar han har i tankarna... eller kolla om sparvarna kan tänkas ha missat en jordnöt eller talgsmula som han kan gräva i sig!

Nu på morron fick dom frukost, Senna fick gå ut direkt... sen kom det nåt mellan... så Ask fick inte gå ut på en gång. Ett tag senare står en breton o ser på mig med mycket intensiv blick... inga påtagliga uppmärksamhetskrav som en viss annan fyrbent... nä, Ask är så mycket mer subtil han bara står o ser, mycket intensivt visserligen... då kom jag ju på "Ja, just ja, du vill nog gå ut!" så öppnar jag dörren, tar halsbandet som hänger på sin spik o trär på hundskallen som sticks fram... o så är det stövarskrällets huvud jag håller på trä över halsbandet!
Han är långt ifrån subtil... raka motsatsen! =) Nå, jag bytte ju handlöst hund, mumlade lite nedsättande ord om stövaren... han är rätt jobbig nu!
Men, det har man rätt att vara när man är hanhund o drygt åtta månader gammal!
Hundar har ju sina hormonstinna "trotsperioder" dom också!!! Suck...

Idag har sparvarna besökt nån annan restaurang!
För, det har varit väldigt få här vid matbordet!
Jag som virkade en ny nöt-påse till dem igår! En modell större som dom inte tömmer under en dag... fast det var väl betyget! =D Vi ratar den... Värdelös!!!
Eller så satt dom väl o tjuvlyssnade på jargongen igår, Lasse o pappan hade lite utvecklingar om hur en virkad nötpåse kan användas till nötter... o då snackar vi inte jordnötter! Det var lite bastubad osv inblandat... satt nån sparv utanför o hörde tappade han väl aptiten! "Yäck, i VÅR nötpåse!!!???" o så spred sig väl ryktet...

Pappan o Edvin har precis jonkat iväg... dom skulle åt Kypas...
Edvin hade lite omständigt sätt att äta frukost!
Filen var ju gammal! (det var a-fil o inte päronfil) "Jag vill inte haaaa gammal fil!" uäääähääää... sa han o vände tallriken upp o ner på bordet! Inte acceptabelt i mammans närvaro så han blev bortlyft, ganska omgående från bordet... vilket resulterade i illvrål! Som i sin tur resulterade i bortbärande till soffan med morret: "Vi ska äta frukost o vill INTE höra på gap o skrik!" så då satt han i soffan o skrek, sparkade o kastade en låda med brandbils-lego upp o ner på golvet!

Så, det blev lite tjafs o maktkamp innan han plockade upp "klossarna" men, sen satte han sig o åt flingor med mjölk, en smörgås o vi förundrades över hur ett humör kan vändas så totalt, som natt o dag, på ett ögonblick!
Fasen så jobbigt det måste vara att behöva vara så arg o frustrerad!
Men, utbrotten blir färre o färre... o lättare o lättare att på ett pedagogiskt sätt resonera bort (i samma takt som stumpans utbrott ökar då... suck!)