En väntan på att det jobbiga ska försvinna...

En sån natt har vi haft, jag o stumpan...
En kompakt tystnad, en het stumpa som med flämtande andetag sovit ovanpå mitt bröst där i den iskalla skinnsoffan som man paradoxalt nog svettas i, speciellt med en febrig stumpa som täcke!

Egentligen borde jag ha förstått att de var nåt lurt på gång långt tidigare... för, raraste stumpan somnade i soffan på eftermiddan/kvällskivsten o sov nästan två timmar!
Och, när Edvin var trött o vi borstade tänder så räckte det med en saga, varsitt troll o varsin säng, fem minuter senare sov bägge två!
För herrns del inget ovanligt, så går det till de flesta kvällar... men, en stumpa som sovit två timmar på soffan brukar leka akrobat ett par timmar till...

När pappan kom från jobbet hade hon hunnit vakna till... kom upp o var het, hängig o ynklig!
Och det tog inte lång stund så kom kvällsgröten upp tillsammans med melonbitarna som också slank ned i bebismagen! När klockan närmade sig ett gick pappan upp o la sig, jag o stumpan fortsatte att slåss mot de där campylobacterna som härjade i hennes mage!

Hon hamnade i det där magsjuke-stadiet att så fort minsta vätska kom ner i magen tog det fem minuter med en sjukare o sjukare stumpa tills vattendropparna o lite till kom upp, då var hon rätt okej, men törstig... drack lite o fem minuter senare... samma igen... Puh!
Så småningom hamnade vi i det där stadiet... hon sov oroligt ovanpå mitt bröst, het som en kamin... själv slumrade jag i min dvala där det enda tankarna som malde var, Gå tid, gå... Gå tid, gå... Det är ju det enda som funkar, kroppen ska igenom det!
Och det enda man själv vill i magsjukans våld är att krypa in nånstans o göra sig så liten som möjligt, inte göra nånting, inte tänka... stänga av kroppen, tills det är klart!

Nu är vi väldigt förskonade från magsjuka, vinterkräksjukan o allt vad det heter... Edvin har inte ännu (peppar, peppar) haft en riktig magsjuka - han har kräkts, ett par gånger! En gång efter en krokig bilfärd o en annan gång när han hade mycket slem i halsen, Edith har nu haft en magsjuka o i sanningens namn (peppar, peppar - om den inte är över) väldigt lättsam. Hon kräktes några gånger, ingen diarré... så, jag ska inte alls gnälla!
Nä, nä o det gör jag inte!
Jag äter mina vitpepparkorn, och är tacksam för varje magsjukebakterie som passerar mitt immunförsvar o jag inte blir sjuk! För (peppar, peppar) det är så länge sen sist jag haft magsjuka att jag inte minns! Men, nu lär jag väl få det... =S

Måste ju bara surra om mina Hoyor! =D

Nu blommar det... rejält!
SJU olika har blommor!!!

Och när man ser H. Bella...
Då förstår man varför de kallas porslinsblomma! =)


H. Erythrostemman blommar fint, men doftlöst




Kommentarer
Postat av: Lillan

Aj, aj, aj, oj, oj, oj. Kräksjuka är det värsta man kan ha av alla sjukor. Satt faktiskt på sängkanten i morse och funderade att det är länge sen vi haft nått sånt. Vi har klarat oss de två sista åren när det gått magsjuka på skolan. Jag trycker i mina ungar ProViva och det verkar fungera. Vi provade med vitpepparkorn men då trillade vi dit en efter en. Krya på er.

2009-06-15 @ 18:07:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0