1935

Skrivet den 30 januari 2009 kl 22:27



I morron är det den 31 januari...
Då skulle min pappa ha fyllt 74 år om han inte hade drunknat i badkaret strax före jul, för drygt ett år sen!

Varje människa väljer att leva sitt liv som man själv vill ha det! Självklart!
Men, har man som människa bara rättigheter?
Har man inte skyldigheter också?
Skyldigheter mot dem som står en nära... De människor som bryr sig! Skyldigheter mot de människor man faktiskt själv valt in i sitt liv?!

 

Människor som kanske inte funnits annars... o i sin tur deras barn!?
Kjell blev "bara" 72 år, visst han hade levt ett långt liv, men... farmor var bra många år äldre än 90 då hon dog, så... Han dog, "bara" 72 år gammal!

För exakt ett år sen hann jag nog inte tänka...
För ett år sen var den dagen, 31/1, dagen före Kjells begravningsdag... jag har ju mina troll... Edvin var så extrem-trotsig som en 2 1/2-åring kan vara! Edith hade klarat av värsta kolik-tiden... och, hon hade kolik! Alla mina barn har haft kolik... dvs skrik o grin, kväll ut o kväll in där man som mamma utmattad går o vankar av o an, med en skrikande baby på sin axel! Man brottas med svarta tankar... för, det har man... tankar som är så skrämmande att man mår illa o försöker med ALLT... Pojkarna (både stora Pontus o Edvin hade kolik) var nöjda med bilåkning, speciellt Edvin! Och, deras kolik var på nåt sätt hanterbar... dom fick sina minifom-droppar, man visste att det skulle bli några fruktansvärda timmar med skrik, otröstlig skrik, men sen var det lugnt...

Edith... hon hade kolik o det är går inte att jämföra med dom två andra!
Hon bara skrek, o skrek o skrek... inget funkade! Absolut ingenting!
Jag sov på soffan, med dammsugarn igång, ett snöre knutit fast i barnvagnen för att kunna vagga den... natt efter natt efter natt! I tre månader!!!
Och, i samma veva som hon föddes startade ju Edvins vansinnes trotsålder som just nu håller på att klinga av!

Så, i januari förra året, Edith var drygt sex månader, var jag nog rätt uppskruvad!
En del andra tragiska händelser hade hänt under hösten... en del olustiga dödsfall i min väldigt nära bekantskapskrets. Ja, 2007 var ett år som går till historien som ett synnerligen händelserikt, brutalt o omtumlande år!

Och så går då min förbaskade pappa o drunknar, självklart var han ju full, i badkaret! Så jädrans onödigt...

Visst fick jag mycket av min pappa!
Själv unnade han sig ingenting, inget mer än "Dagens dubbel" o så ölen!
Han handlade o åt så usel mat, bara det var billigt o halva priset! Sen fick han vinterkräksjukan! Så fort det hotades i tidningarna om VINTERKRÄKSJUKAN, så hade Kjell det! Att spy/skitsjuka berodde på öl o dålig mat... ja ja...
Kjell drack aldrig, eller i alla fall sällan (om han inte bröt sig in in nåt barskåp, har hänt!) nåt annat än öl!
Från början var det PRIPPS Export!

 

Mina tidigaste minnen i livet involverar en mörkblå ölburk med den vita texten PRIPPS skrivet mitt över burken... en del guldgul text o så dom där roliga guldmärkena! Tidigare minnen finns ett stort skepp med på burken, med vita segel, men det gör det ju nuförtiden också!

Han hade så mycket fantasi, han kunde berätta såna sagor... o han var så otroligt givmild! Jag fick väl allt jag pekade på... var det inte massor av GB-glass (sex härliga glass, det handlades i kiosken i Nyköping, varje gång han kom på besök!) Jag fick kläder o skor... Visserligen krävde han mamma på pengarna efteråt, trots att han aldrig någonsin behövde betala en enda krona i underhåll för mig... men, det som gjorde störst plats i mitt minne är Petter!
Petter, var en svart shetlandsponny, elak som fasen...
Jag fick honom när jag var åtta år...
Det var väl i verkligheten min mamma o mina äldre syskon som fick sköta om honom... i min rosa fantasi, det jag minns, där red jag bara runt med Petter - alltid i full galopp på en blommande äng! Trots att det var vinter/vår, kallt o jäkligt... o hästjäveln rymde från hagen, stack iväg till grannkärringen o käkade upp hennes tulpaner! Säkert fick väl mamma ersätta rabatten också!

Men ibland blir jag bara så jävla arg o förbannad...
Varför skaffar man barn o relationer med andra människor när man sen fullkomligt skiter i hur man sårar dem?
Min pappa var alkis...
Helt fantastisk, underbar o rolig som pappa, när han inte var allför bakis visserligen... han hade en fantasi o uppfinningsrikedom som har gjort min barndom till en otrolig upplevelse! Men, jag är också ganska säker på att mamma har en helt annan uppfattning om hans "förmåga" att uppfostra barn!
(Dom skildes 1974...
Vi flyttade söderut, pappa bodde kvar på Degerögränd 20 i Luleå... Fortfarande än i dag, tror jag att mamma sörjer... sörjer det liv dom kunde ha haft!)

Så fantasifull att jag fortfarande, i vuxen ålder inte är riktigt säker på om det faktiskt finns en underjordisk tunnel under Ängesån, till Vännäsberget, där det i grottorna hängde ormar från taken!!

Och. så rolig han var när han var precis lagom full, det är nog ingen!
Otaliga är dom minnen... buset, skojandet, klurigheterna!
När han o min farbror Sune lagt en kommunikationsradio under sängen där min faster Ella skulle sova, o så började dom, med allvarligt ton, tala i radion: "Din tiiiid är kooommen!" o den gången då vi åkte tåg från södra sverige upp till norrland... Vi hade "egen kupé" o i Gävle öppnar Kjell fönstret o vrålar: "Jävla Gävle-jävlar!" Och den gången vi åkte upp med tåg, tack o lov var min andra faster med, för när vi klev ur vår liggvagnskupé i Luleå på morron o väntade på Kjell... så kom det ingen Kjell... honom hade tågpersonalen kastat av i Bollnäs!!! Full, tacka för det!
Ja, det finns så många historier... o än har jag bara börjat nosa i hans dagböcker! Han skrev dagbok! Varje dag, väder o vind... o allt annat!

Fast, det där med hans uppfattning om ölkonsumtionen stämde inte alltid riktigt överens med verkligheten... nä, han kunde påstå att "Jag har bara druckit fyra öl på tre månader!" o så började han rabbla upp exakt VILKEN dag han druckit!
Och, man själv visste, då o då o då.. o då. hade han ringt, kanon i fyllan!
HAHAHA!!!

Och, den där gången när polisen ringer mig mitt i natten... dom hade fått in en "anmälan" att jag var i fjällen, o att anmälaren hade anledning att tro att jag gått vilse eftersom jag inte svarade i telefonen!
Ehhh... mobiltäckningen i fjällen var obefintlig! Och, jag hade kommit hem från jaktprovet nån dag tidigare, men inte fasen iddes jag svara i telefon när fyllskallen ringde! Jag svarade väl ungefär var åttonde gång då han ringde... bara för att kolla så att allt var lugnt... om Kjell ringde, ja, då var han full!
Han ringde ALDRIG när han var nykter!
Och, om det var nåt tekniskt så satte han mig att ringa, som tex hans texttelefonanläggning... ja, den fick jag fixa...
Så, den gången fick man förklara, "ehh.. ja, han är nog inte riktigt nykter! Det är min pappa! Jag HAR varit till fjällen, men hade ingen täckning på mobilen! Det är absolut ingen fara med mig" Dom skickade aldrig iväg den där helikoptern som stod startklar för en fjällräddning... Pust!

Där också en grej som jag är ARG på honom för!
Han blev döv, mitt i allt från ingenstans blev han döv...
Han hade borta all hörsel från sitt vänstra öra o en del från det högra sen 1968 o en arbetsplatsolycka på NJA i Luleå, men sen mitt i allt blev han helt döv...
JAG vet att han föll, handlöst i halkan o slog huvudet i isen, nångång tidigt nittiotal, givetvis i fyllan... o efter det var han döv!
Men, själv hittade han nån diagnos om "Sudden deafness" och, efter det så blev det ju ännu mer legalt att supa!
"Jag dricker när jag är ledsen o jag dricker när jag är glad!" så sa han...
Han fick genomgå en operation, han blev cochlea implantat-opererad, där hans hörsel ersattes på konstgjord väg! En ganska avancerad operation...

 

Kjell som alltid varit oerhört tekniskt begåvad, han kom på uppfinningar o det ena med det andra genom åren... lyckades aldrig få den där "hörapparaten" att funka! Man var ju tvungen att lära sig höra på nytt, TÄNK vilken fantastisk gåva, att få tillbaka hörseln!
Jag lovar, att jag som anhörig o sett hur en döv människa har det, gladeligen skulle välja bort synen om jag kunde välja... om jag fick frågan: "Du får behålla ett, syn eller hörsel, vad väljer du?" jag skulle utan tvekan välja att offra ögonen, för att vara döv är ett handikapp som är vedervärligt, inte minst för dom anhöriga!

Jädrans gubbe, där hade han kunnat, om han VELAT, få tillbaka hörseln!
Det skulle ta ett år, han var tvungen att LÄRA sig att höra, på detta nya sätt, men, han VALDE att fortsätta supa i sitt patetiska liv! Smutsigt o skitigt...
Inga möbler som var nåt... om jag hade velat åka till Kjell o hälsa på, så fanns det ingenstans att sätta sig ner, allt var så skitigt!
Han luktade illa... trots att han jämt badade!
Och, hela lägenheten var så ofattbart skitig att det inte går att beskriva!
Jag åkte aldrig o "hälsade på" honom, jag "tittade förbi" o så tänkte jag, tänk om du köpt en soffa istället... så hade man haft nånstans att sitta ner!
Han hade inte alltid varit en "svinpäls" (hans eget uttryck!) nej då, han var otroligt renlig, städade nästan varje dag, skötte sin egen hygien exemplariskt fram till för ett tiotal år sen...

Och, att ta med Edith eller Edvin dit, ja, jo... visst, men då höll jag dem i famnen hela tiden, aldrig i livet att jag hade låtit mitt lilla barn gå ner på golvet själv där bland all skit, o det var bokstavligen skit!
När Kjell fyllde 70 år "fick" han en "städad lägenhet" av mig i födelsedagspresent, jag höll på i tre o en halv dag, tio timmar per dag, att städa...städa... städa....  hans lägenhet! Händerna blödde...
Det var så rent o fint... ett tag... några månader senare var det samma skit igen, Så, där valde han igen... det arbete jag lagt ner pissade han på...
Han valde att ha det svinigt, istället för ett rent hem som jag o hans nya barnbarn Edvin kunde komma o hälsa på!
Och jag har försökt, via sociala myndigheter, ett otal gånger under åren, han HAR haft "hemtjänst" som han själv sa bort! En människa väljer ju själv... om man vill supa ihjäl sig så skiter både kommun o landsting i det! Tro mig!!!

Nä, jag har för länge sen spolat ner mitt dåliga samvete, för det har jag haft... o insett, att han valde faktist bort sina underbara barnbarn, till förmån för spriten! HAN valde... att gå till bolaget o köpa sina 10 komma nollor som han, sedan dom kom, övergett Pripps blå till förmån för! Va, procenten!!
Och, det var långt före "Olle o Helge" började tänka på POCENTEN!
Han hade långa utsvävningar om pris vs alkoholhalt!

Så, visst, jag fick mycket av min pappa...
När vi flyttade från Stockholm till Överkalix, Pontus var ett år knappt... så var han barnvakt... alltid! Istället för barnomsorg fanns Kjell!
Pontus o Kjell hade en speciell relation... det var dom två! Punkt!
Och, de senaste åren... efter att jag kallhjärtat vänt honom ryggen totalt!
Jag fick ju nog... så småningom iddes jag inte bry mig nå mer...
Men, Pontus, han brydde sig, hur det än var, så var han ofta till honom om inte annat så för att kolla läget... Kjell gav honom också...
Jämt o ständigt fick man en "peng"!
Det var 50-lappar o femhundringar hit o dit...
Men, jag är övertygad om att Pontus, lika mycket som jag själv, hellre haft en nykter pappa/morfar som kunde sitta ner o umgås, spela kort, åka o fiska istället för dom där satans femtiolapparna eller femhundringarna!!!!

Det finns så mycket liv kvar!!!
Det finns två små barn, som aldrig nånsin kommer att få uppleva sin morfar.. Morfar Kjell, för han finns inte, han valde att supa istället för att ge dessa två små barn, en ofattbar rikedom, inte i pengar... nä, utan en sån otrolig rikedom i form av minnen o glädje! Upptåg o bus!
Fantasier... fantasier i vilka man själv var osårbar!
Man hade botemedlen mot vilket odjur man än mötte (meugare, ett farligt djur i norrlands skogar, Botemedel: Ha alltid med dig salt o kasta på meugaren!)!
Sagor som var så levande, o fantasifulla...
Tänk om denna Kjell, en enda gång tänk till o fattat vad han missade... vad han valde bort! Denna glädje, denna fantastiska rikedom dessa barn ändå är...
Nä, därför är jag så arg...
Förbannade jävla skitstövel!!!
Fy så jävla egoistisk du var!!!

Nå, då...

Jag har väl inte tillåtit mig själv att sörja riktigt, jag har väl intalat mig att honom har jag redan sörjt för länge sen... men, så här idag, dan före pappas födelsedag så känns det lite så där... o jag tror nog att det är en smula sorg som pockar på uppmärksamheten!

Oj, det här blev ett långt o naket inlägg...
Om nu nån idats läsa så får jag tacka för örat/ögat!
Hade jag gått till en psykolog hade det nog blivit dyrt! ;-)

Och, jag har inte sulat i mig vinflaskan!
Inte än... nä, men, nu ska jag ta mig ett glas... o minnas Kjell...

Han köpte ofta vin till mig... "Medicin-vinet" - Inycon, ett favoritvin!
Som den gången när jag bodde i lägenheten i Bränna, Kjell bodde 100 meter ifrån oss... och han hade köpt en vinflaska till mig, vilken han kom traskande över med... hela vägen från Älvgatan till Föreningsgatan... Jag kom hem sent den kvällen, o möttes av en vinmålad trappuppgång!
Så, det blev mitt fredagsnöje, fram med skurhinken o trasan, be en bön att inte alltför många skulle se mig, där jag knäskurade hela min trappuppgång, o jag bodde på tredje våningen... hela Kjells trappuppgång, från vinspillet som den kraschade vinflaskan i bolagspåsen orsakade!
Och, det var ju alldeles säkert kommunens fel... dom hade väl inte sandat ordentligt! Kjell i ett nötskal!

Sur o arg som satan för att det var halt, han berättade en gång om hur han hade halkat utanför bolaget, det var osandat o halt "Tänk om nån hade sett mig, o TROTT att jag var full!" Akta "fålköjena" sa han ofta, bondska antar jag o betydde väl folkögonen! Att man skulle passa sig för hur man uppfattades... Tänk, DET har jag lärt mig av Kjell...
Jag skiter fullständigt i hur folk uppfattar mig!
Folk får prata, tycka o tänka precis vad dom vill om mig... men, jag bryr mig om mina älskade nära! Mot dem, hemma i vardagen, beter jag mig så gott jag bara kan, jag tänker dagligen på hur mina barn kommer att minnas mig!
Och, jag vill att dom ska minnas mig som en rättvis, glad o nykter människa!
Och... jag saknar faktiskt min pappa...

Sen tror jag att det här med förlossningar...
att det gör så vansinnigt ont, det är nog bara för att dom små underbara liven banar sin väg... för inget, absolut inget som dom efter förlossningen gör, kommer nånsin att göra lika ont! Typ KOLIK!
Ribban sätts HÖGT! ;-)
Man tål en hel del...


Tack för att du läste!
//Catherine


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0