Catherines små änglar...

Skrivet den 30 januari 2009 kl 00:46

...är att jag gick omkring o inbillade mig att jag skulle klara av det där förbaskade spinningpasset ganska bra!

HAHAHA!

Jag säger bara HAHAHA!

Bara själva instruktionen om hur man står/sitter i de tre olika positionerna gjorde mig andfådd! Sen satte själva passet igång... 

Och det är helt säkert, en stor jädrans klocka stirrade mot mig, jag såg sekunderna ticka, den måste ha varit smord med sirap... så segt gick dom!

Och min blick var klistrad vid den där förbaskade klockan, i alla fall dom första 20 minutrarna! Efter fem minuter tänkte jag helt seriöst kliva av o gå hem!

Fy!!!

Sen, satte jag mig ner o bara cyklade!
Jag tror att jag hade för tungt motstånd... det var lite bökigt att hålla koll på först o främst vad den där snuskigt duktiga instruktören sysslade med, sitt ner, stå upp, stå upp o långt bak...

Mina ben bara dog!
Och, det är nog här jag blev mest chockad egentligen... att flåset skulle ge lungorna en rejäl omgång det köpte jag o att jag skulle svettas litervis, det köpte jag också... men benen!!!

Att benen skulle totaldö, efter 10 minuter, det trodde jag inte!

För, hallå, jag är ju jämt o ständigt ute med skidor, spark o tidigare cykel med hundarna... hela hösten har jag varit ute o jagat med Ask, han är ju unghund o behöver mycket skogsvana... benen borde ha överlevt längre än lungorna!

Så, jag har en teori om att nästa gång ska jag ha betydligt lägre motstånd o hoppas på att koordinationen o teknikhanteringen har blivit bättre!

Hela gruppen var fantastiskt duktiga! 

Precis allihop gjorde hela programmet... utan att fuska det minsta... så jag kände mig rätt låg där i början, men... sen tänkte jag lite grann efter o så insåg jag o talade om för mig själv att jag var ju riktigt skitbra! 

Hallå!!! Jag har de senaste fyra åren varit gravid, ammat barn, opererat ryggen, varit gravid o ammat ett barn till! Innan dess hade jag en ganska toppenbra fysik, men alla såna där kilon som smugit sig på har gjort sitt o så ryggoperationen satte spiken i kistan!

Varenda muskel som en gång fanns i ryggen bara dog på stört!
Så, jag är faktiskt lite mallig, jag klev inte av cykeln efter dom där första fem minutrarna! Nä, jag fortsatte i alla fall att cykla... o sista tio minutrarna hade jag hämtat mig så pass att jag kunde hyfsat följa med i "schemat" o så hade jag dragit ner fem, sex varv på "trögheten"!!

Och sista halvtimmen var core-träning!

DET passade mig... o för att vara en så totalt otränad soffpotatis som jag faktiskt är, så fixade jag dom där sit-upsen o allt vad det var riktigt bra... o jag kände en ofattbar tillfredsställelse över att jag faktiskt har kvar en hel del magmuskler... hade jag stupat där också hade jag nog gett det här med spinning ett stort, fult långfinger... men, nä, efter halvtimmen med ganska intensiv mag o rygg-styrketräning så var självkänslan tillbaka o jag kände en viss tillförsikt över att kunna klara av spinningen också, tre - fyra gånger ska det visst ta... innan det börjar kännas bättre!

Pappan o trollen skulle så stort till Lappberget för en härlig utflykt med pulk/madrass/snowracer-åkning o sen varm choklad o mackor!

Stumpan var med... hon hade ju sovit nån timme på soffan under dan...

Herrn var inte med!

Så, nu vet motionärerna som fördrev en trevlig afton i skidspåret där hur vansinnigt arg en drygt tre år gammal herre kan vara! Han skulle inte åka... han skulle inte fika... han skulle sitta i bilen o VILA! För, han var TRÖTT! 

Och, om nu nån tror att vi inte försökt övertala herrn, som hela dan gnällt över att han var trött, att försöka lägga sig o vila en stund... men, nä, han har hoppat frenetiskt i soffan för hade han varit stilla i fem sekunder så hade han ju somnat! Så, det blev inte mycket till utflykt inte...

Men, mamman fick ju också smaka varm choklad o mackor, som vi fikade hemma vid köksbordet, o det funkade det också...

Nå, nu ska jag ta min onda högerarm o googla lite efter lite information... den där skidturen, milen i Kypas-skogarna... o så skidturen här i Bruksskogen för nån dag sen gav mig ju ont i armen... idag upptäckte jag det gigantiska blåmärket som pryder baksidan av min armbåge! Det onda, o det ÄR verkligen ont, sitter en bit ovanför själva blåmärket... Kan man få blåmärken om man sträcker en muskel???

Nå, Google ger väl svar... 

Och, hur min arma kropp känns i morron... häpp...

Det lär ni få höra!!! 

Det lär, garanterat, bli träningsvärk!!!
Den där "grodan"-övningen, ligga ner på mage med upplyfta armar o benen i nittio grader, hålla upp dem o flytta i två steg ut o så in i två steg... den kändes! Rejält... i både lår, mage o rövmuskler!!!

Och, jag vet att minutrarna egentligen stavas minuterarna, men låter det inte jönsigt? ;-)