Jag tar risken! ;-)

Skrivet den 4 februari 2009 kl 22:50

Risken att bli betraktad som övergammal o utan leksinne... HAHA!
Varför i helskotta har folk slutat BLINKA?????

Alltså...
Jag är inte så ofta ute i trafiken... kanske en gång per vecka!
Statisktiskt sett så borde jag ju inte hinna se så mycket... men, jisses!
Varenda gång jag åker nånstans... o då spelar det ingen roll om det är här i Bränna, Luleå, Haparanda eller nånstans mittemellan...
titt som tätt bara svänger bilar helt utan att blinka!!!
VARFÖR???
Kan nån vänlig förklara för mig varför folk har slutat visa tecken när dom ska svänga???

Fast, det kanske är en ny sorts lek... ett sätt att ha kul när man kör bil!?
"Hur många gånger kan jag svänga innan det smäller?!"
Hoppas jag slipper att nånsin krocka med nån utan blinkers...
bara tanken ger mitt adrenalin en skjuts i höjden så det blir ohälsosamt...

Och testa att köra bil i en större stad... tex Stockholm... UTAN att blinka...
HAHAHA!

Nå, nu ska jag sluta gnälla o deppa!
Vi var till öppis idag! =)
Riktigt kul faktiskt... båda trollen skötte sig ypperligt!
Jag blir så glad, för varje stund utan trots o bråk... =D
Tom sångstunden hängde herr Edvin med på... han tog faktiskt en maraccas o "spelade" med... men, när vi satte igång att sjunga gömde han sig bakom mig med ett frustande morrlikt stön... jag tolkar det: "Sjunga? Njä... helst inte, mamma!" Men, han var med, han faktiskt log o tyckte det var skoj!
Edvin är annars INTE en sång o lek-kille!
Edith rusar iväg o börjar dansa så fort hon får nys om att det är sångstund på gång, Edvin han säger bara: "NÄ!" o så fortsätter han att leka!

Efter öppis blev vi beordrade HIT för att hämta nå slags skoterdelar som pappan höll på fixa med... VA???
Skicka mig, efter öppis, till ett TRAKTORMUSEUM med Edvin...
Ja, ja... tur att det inte var kallt i alla fall!!!
Nu var det ju överkomligt att gå där o trampa... Edith hade slocknat i bilen... o Edvin, han klev resolut ut ur bilen, stegade runt, länge o väl, o undervisade mig: "Det där är en sån traktor som farfar har!" strax efter "Det där är en gammal grävmaskin, en sån har pappa haft!" (jag undrar jag... Har pappan verkligen haft en sån här?) "Det här är en bandtraktor!" o så mitt i allt "Vad är det där, Mamma?" frågade han med pekfingret på en.... maskin... o jag hade absolut ingen som helst susning om vad det var! En maskin!
Efter lite googlande kom jag fram till att det är en Råoljemotor!

Nå, tur att det var snö!
Man kunde ju faktiskt inte gå o se allting, o själva "museumet" med
dom finaste grejerna har ju "STÄNGT" när det är vinter... vi får komma tillbaka när snön har smält!
Förlåt... förlåt... jag ljög säkert!
Dom har nog öppet, men... jag ville inte!
Men, jag lovar, här o nu!
Till sommaren ska jag packa en matsäck o ta med solstolen... o åka dit..
DÅ ska han få se HUR mycket o HUR länge som helst! =D
Men, inte en ruggig onsdag i februari...

Och så har vi ju hunnit vara o raiga med Armani!
Ha tjålade i buren där bak som en skadskjuten get... hela vägen...
och, jag antar att han kände sig lite "naken" o förödmjukad när vi klev innanför dörren o han kände doften av TRE kattdamer (varav han tidigare har satt på TVÅ!) som nyligen löpt... o här kommer HAN, Armani... UTAN KULOR!!!
Och, till råga på allt elände så var den där människan där...
Den där hemska människan som såg till att kulorna försvann!
Armani har nog inte haft sitt livs bästa dag! ;-)
Men, vi fick ju träffa vår bloggfavorit...  nå se honom gorma åt oss där han stod i hundgården, eller var det lopplådan han kallade den... "OZZY"

Och så fick han sig en vaccination... samtidigt som mamman (o trollen) fick sig en byssväng... fast, Edvin han berättade till pappan senare: "Maderana, hon hade inga monstertrucks! Dom hade städat bort dom!" o det var en ganska besviken herre... för sist han var dit så fick han ju kika på en gigantisk radiostyrd monstertruck!!!


Och... om Ask...
Ja, jag har ju egentligen vetat det... innerst inne...
Men, nu är det bara att inse... sagan om Baloo är över!
Jag har surrat om det förr... och jag kan bara krasst konstatera, om det är NÅT jag är duktig på så är det att välja ut måndagsexemplaren!
I alla möjliga o omöjliga sammanhang!

Baloo var en fantastisk jakthund, enastående... han fick para fem tikar, tre norska o två svenska, bara där är en fingervisning för "normalt" är det max tre tikar på en hanhund...
Första parningen valde jag så klart att ta en parningsvalp, Zune... som visade sig så småningom ha usla höfter!
Ask är en parningsvalp efter Baloos sista parning...
Baloo fick totalt 36 valpar.

I Norge har dom även HQ - Hip Quality, röntgenplåtarna bedöms med hjälp av en dator o det visar ofta helt andra resultat jämfört med det svenska sättet med endast ett mänskligt öga som bedömer plåtarna.
Så, efter den svenska bedömningen som gav honom C-höfter (B på ena sidan, C på andra) så skickade jag också in plåtarna till Norge för att få honom HQ-bedömd. Resultatet uttrycks mellan 0.77 och 1.01.
Godkända för parning i Norge är hundar som har ett HQ-tal 0.91 eller högre.
Vad Zunes HD-grad är vet jag inte, men hans urusla höfter hade 0.89... han hade innan han röntgats fått flytta tillbaka till Norge pga olika omständigheter...

Asks HQ-bedömning blev alltså 0.86!!!
Det är mig veterligen det sämsta resultatet för nån av Baloos valpar!
Jag har tidigare roat mig med att räkna ut statistik över Baloos avkommor...
Av de resultat jag känner till med det norska systemet så har han 86% valpar med fria höfter o det svenska ger 78% av valparna friröntgade... men, nu har ju Ask´s resultat dragit ner statistiken en hel del... och, tar man bort Zune från statistiken så har Baloo 92% respektive 78% hd fria valpar!
Så, jag har verkligen lyckats plocka russinen ur kakan... HAHAHA!

Men, så är det ju här i livet... o jag kan inget göra åt saken!
Förhoppningsvis kan jag nångång köpa en valp som blir barnbarn till Baloo... men, det blir ju inte samma sak... inte alls på samma sätt... Som det jag o Baloo gjorde tillsammans... Allt vi var med om - o det hann bli en hel del resor för både jaktprov o utställningar under åren... och, att då få behålla en valp efter honom, att få fortsätta Baloos fantastiska bana... ja det var min dröm!

Det enda jag kan hoppas på nu är att Ask får leva ett drägligt liv!
Slippa lida...
Och, att han kommer att kunna jaga fullt ut... för om höfterna gör att jakten blir lidande, ja då är det inte ett liv Ask kommer att ha glädje av... för mer jaktidiot än Ask finns nog inte! Nå, det lär märkas... men, jag har inga förhoppningar!

Och nu ska jag sluta pladdra...
Gå ta mig en jordnöt o glo på tv med pappan...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0