Puckohundj****r....
Skrivet den 27 januari 2009 kl 14:02
...ekade ropen bland tallarna!
Det börjar vara alldeles för inkörda hundar nu... nästan...
Vi for ju en sväng ut på Ängesåns härliga is, nu när man då för engångsskull kom sig ut i dagsljus med hundar o skidor!
Första tre, fyra kilometrarna var det bara fullt ös o det gick helt utan mankemang! Inte en enda vurpa! Sen vek vi in på fast mark... och det fortsatte att gå med full fart framåt! Tills mr Stövare fick ett intressant spår att tvärstanna o nosa på! Givetvis så kör jag ju över linan med min skida, vrålar "stopp" till bretonen ("stanna" är jaktkommandot för att stanna blixtsnabbt) som då stannar efter fem, sex meter.
Så då får man trasslat ut mr Stövares lina o så "framåt" igen!
Tills vi kommer till en gul fläck med hundpink... som givetvis mr Stövare ska tvärstanna o nosa på! *morr*
Samma procedur... fast, nu börjar mammans franska nerver göra sig påminda! Senna är ju bara unghund, så jag kräver inte så mycket av honom... Ask däremot, han SKA bara funka... o det gör han ju också, men sen tror jag lite att det är ett rastypiskt beteende! Har haft stövare förr...
Nå... vi fortsätter så några hundra meter tills vi kommer i en liten uppförsbacke, där ska det också tvärstannas, fast det tack vare en jämthund med en skidåkare fast i andra änden av kopplet!
Trassel med koppel, en backande stövare o en ännu mer frustrerad matte... som håller på att morra igång sig ordentligt! Ivrigt påhejdade av den där jämthunden som har ståndskall för oss!
Edvin hade frågat pappan: "Vad är det som låter? Vem pratar?" när han o säkert resten av byn hörde mina haranger över jönshundar som ska vara puckoidioter o trassla sig runt björkar osv!
Återigen så kände jag hur den där duktiga, lugna hundföraren susade iväg i samma takt som en morrande mamma mumlade igång sig!
Och, min högerarm... den som fick sig en omgång vid den där milen i Kypasskogarna för ett par veckor sen... den lyckades jag på något sätt sträcka igen... så nu har jag ännu mer ont i den!
Fast sen kom vi igång igen o den sista biten hem flög vi fram i fullt ös med tårarna sprutande av fartvinden
