Rådjur o jaktprov på Tjäksa...


Skrivet den 28 januari 2009 kl 10:13

 


Pappan tog med sig stumpan ner till rådjurens matställe för lite påfyllning... det blev ju en hel del blandad kompott sist jag tiggde rådjursmat på affären bla bröd av olika sorter. Edvin kutade efter dem o när han kommer fram håller pappan på för fullt att hälla ut kanelbullar till djuren... Även om det nu inte är rådjur eller älgar som käkar upp det... så kanske råttor o rävarna får sig en fikapaus, för ALLT försvinner! Nå, då förmanar Edvin: "Man får inte ge rådjuren bullar, dom kan få dåliga tänder!" Och, det är ju så sant! Dom borstar knappast tänderna efter käket!

 

Pappan har åkt iväg för sitt jobbardygn... så vi tar oss en vilodag idag! Imorron är det torsdag... Jag ser fram med skräckblandad förtjusning mot denna dag, kväll! Jag vet att jag inte kommer att dö, nä... men, jag vet också att jag kommer att tycka det är vansinnigt jobbigt! Mitt livs första spinningpass!!! :-O

 

Jag har en gång i livet gjort "misstaget" att vara med på ett aerobicpass, heter det så? När man står ett helt gäng o rör sig i något slags mönster i takt med musiken som dånar... framför står någon hurtfrisk människa o gör rörelserna man själv ska följa! Fört gick det i lagom takt, sen bara snabbare o snabbare... till råga på allt var det hela förpassat till poolområdet utanför hotellet, alltså alldeles vid Kalixälvens strand... vackert i midnattsolens sken så där en sen tisdagskväll... men, det tyckte ju KNOTTEN o SWIRON också!!!

 

Kanske det var tanken, så man inte bara rör på benen... armarna flaxade som väderkvarnar dom också!

 

Nå, nu är jag ju tjurskallig... men, totalt utan kondis! Tycker det är såååå trist med konditionsgrejjer, typ jogga o sånt! Nä, jag vill GÖRA nåt, styrketräna, ridning, skidor, jaga - det går hur bra som helst... men, att bara stå stampa runt, mjä! Fast, tjurskallig som sagt... o när det är en hel grupp som alla taktfast stampar upp o ner, inte kan man då bara lägga av... nä, trots att man håller på att dö så fortsätter man! Och, det är det jag har en känsla av att detta spinnigpass kommer att bli!

 

Jag som tvingar mig, för syns skull (för att inte Eva eller Anette ska skälla på mig!), till åtminstone fem minuters motionscyklande innan jag börjar med styrketräning! Spinning, i mina ögon är väl samma sak, motionscykel fast i fullt ös utan chans till fusk när det sker i grupp!

 

Fast, jag ser fram mot det med skräckblandad förtjusning... 

Jag vet att jag kommer vara nöjd, trots den halvdöda känslan, efteråt! Så småningom kommer jag att se tillbaka med glädje på grejen!

 

Som den gången jag var på jaktprov i Arjeplogsfjällen... 

Det var ganska många år sen gången innan jag var till fjällen, så både fjäll-kondition o fjäll-beteendet var ganska obefintliga... jag hade glömt bort att man kunde dricka vattnet lite varstans i bäckarna... så jag släpade med mig vatten både till mig o hunden i min ryggsäck, o mat o extra kläder, till mig o täcke till hunden osv... 

Så sätter vi igång att traska iväg från Bäverholms stugby, som ligger så underbart vid Laisälven i Adolfström... mot Tjäksa! Man kommer upp 900 meters höjd på en kilometers fjällvandring (klättring!)!

Det är brant, det är jobbigt o i ett jaktprovsteam med en provledare i toppenkondition (springer upp för fjälltopparna som en annan går o hämtar posten) som bestämmer takten är det liksom bara att traska med! Jag trodde jag skulle dö... Helt säkert! Tung packning, alldeles för varmt klädd så när vi väl var uppe (tjurskallig som jag är bet jag ihop o bara GICK, en fot efter den andra!) på fjället orkade jag inte ens njuta av den fantastiska utsikten!!! 

 

Att sen Baloo (pappan till Ask) var unghund o fick starta på första släppet drog iväg i hundranittio, det enda som syntes var en stor kull med ripor som skrattande flög iväg på lätta vingar bakom en fjällrygg... säkert ända till Arjeplog, för sen såg vi inte till nå ripor på läääänge, länge, ja det är ju en helt annan historia! 

Den hösten var jag en sväng till Ritsem o så till Adolfström igen, DÅ, andra svängen upp på Tjäksa sprang även jag uppför fjället likt en gasell! =D

Baloo fick så småningom även första pris på fjällprov, men... just där o just då! När jag nästan spydde av utmattning, så trodde jag aldrig att jag skulle överleva! Men, det blev ett minne för livet!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0