Smak
Jag började fundera igår på det här med smaklökar o smaker...
o hur sånt förändras genom livet!
Jag trodde det inte... men, det gör ju faktiskt det!
Jag gick en "ams-utbildning" för många år sen, då på den gamla goda tiden när Överkalix tom hade en arkitektbyrå... o guldsmed o tygaffär mm mm mm... nu är det väl lättare att räkna upp de få affärer som finns kvar... o det känns tragiskt! Kommunen håller ju verkligen på att förtvina! Så mycket barnfamiljer som flyttar... sorgligt! Men, inte konstigt... Det finns ju inga jobb!
Nå, då praktiserade jag på arkitektbyrån, (lärde mig att "rita hus" mm o det var jätteskoj!) det var under tiden Hotellet låg på det belysta ritbordet, o Lappbergets storslagna skidanläggningsplaner såg fantastiska ut på de klatschiga affischerna som dom var upptryckta på!
En av de två "cheferna" sa en gång till mig att när man är ung tycker man om vitt vin o ljus choklad, men... när man blir äldre så ändras man, o börjar gilla rött vin o mörk choklad...
Så här nästan tjugo år senare kan jag ju avslöja att jag tyckte han var fullkomligt galen! För, jag gillade just vitt vin o de mörka chokladbitarna i Aladdin-askarna ratades obönhörligen... Skulle jag börja gilla rött vin???
Och mörk choklad??? Som var det man åt i absoluta nödfall... när absolut inget annat i sjos-sammanhang fanns att få tag på, ja, då kunde jag ta en bit mörk blockchoklad, bara för att få sjos-tarmen nöjd!
Men, så rätt han hade!
Det ska jag också villigt erkänna...
Jag har tänkt många gånger på de där orden... o hur rätt det blev!
Idag så kan jag inte dricka vitt vin o de där mörka chokladbitarna, gärna romrussin eller körsbärslikör, dom slukar jag i ett nafs från chokladaskarna... o inte att tala om mina 70%-chokladorgier nu i dessa GI-tider!
Och rött vin... mmmm... dessa olika druvor som smakar så olika sen hur rött vin kan ändra smak o karaktär beroende på vad man äter! mmmm
Intressant i alla fall...
Jag har en del till såna där lustiga smakupplevelser...
Oliver!
Jag kunde inte, det bara gick inte... jag testade gång på gång för alla andra i familjen tom den katten jag hade då slukade oliver, men jag kunde inte! Jag tuggade några gånger sen var det bara att spotta ut... sen omkring 2000/2001 så ändrades det nästan från ena dan till den andra, jag blev helt galen i oliver! Kunde vräka i mig dem hur mycket som helst!
Broccoli!
Yäck... broccoli gav mig rysningar... samma sak där... för några år sen sa det bara poff o så älskade jag broccoli!
Helt sjukt så där...
Nu känner jag hur dom där whiskey-smaklökarna pockar på uppmärksamhet!
Jag har alltid tyckt om whiskey... gärna då dom här milda irländska sorterna o så hade jag min favorit Black Velvet... Irish Coffee har också alltid varit poppis!
Men, nu har ju mina smaklökar återigen ändrat sig... visst tycker jag om ett glas mild, god whiskey, helt klart... men, jag känner hur mycket det finns att lära sig om alla olika whiskeysorter o det finns så vansinnigt många olika sorter som jag så gärna skulle vilja smaka... när man läser om dem så låter det så spännande! Hur annorlunda det kan smaka beroende på hur varm drycken är o om man häller i en skvätt vatten... vilken enorm oupptäckt värld!
Edvins smaklökar är ju speciella...
Han har pratat om surströmming länge o när vi nu äntligen satte oss till bords så både tänkte o trodde jag att han skulle äta sig mätt på varmkorv med bröd o så ta en liten tilla med strömming, men nej! Han skulle ha surströmming! Punkt!
Nå, det var ju bara att plocka strömmingar o rensa... på löpande band... för jag ville ju också ha på min tilla! Och, innan jag han göra klart min så ville ju Edvin ha en till! Till sist satt jag då där, snålvattnet rann efter mungiporna o ska precis ta en tugga från den hett efterlängtade tunnbrödsmackan... då börjar stumpan slita i min macka o med en ynklig röst pipa: "Hmaka, mamma!" så, då fick ju även hon en bit från min macka! Men, hon tyckte nog att strömmingen var lite strak, för det spottade o fräste lite om henne mellan varven!!! =)
Till sist fick jag då sluka det som var kvar av tillan...
Och gott var det!
Även om jag kunde ha önskat mig liiite mer lugn o mat-ro!
För, när då trollen ätit sig mätta på korv o fisk... då var dom ju fulltankade med energi... som ville ut... Bengan har inte så stor stuga o den är inte så speciellt barnsäker... dvs där ligger det framme fjärrkontroller, en faxtelefon!!! (Edtih var i sjunde himlen!!!) Pennor, en fisherman-påse... Och en hel del andra prylar som normala människor (utan småbarn mellan ett o tre år) kan ha liggande framme... så, jag hade fullt upp med att springa o jaga stumpan från att härja alltför mycket o så rädda hunden - en finnspetstik i sina bästa år, snart nio, inte heller den "barnsäkrad" ;-) - undan Ediths klappanden!
Men, mellan varven slank det ner några strömmingar... så gott, så gott!
Och i det stora hela så skötte sig trollen så bra... visst blir det spring, men... så är det ju när man är liten! Och, Zita är en otroligt trevlig finnspets!
Hon stod ut med busfröna på ett föredömligt sätt!
Men, som sagt... den där matron... den ville inte riktigt infinna sig! =D
