Har ett berg...

ett gigantiskt berg av ren tvätt som ligger o skriker på mig: "Kom o VIIIIIK!!!"
Jag går förbi... sneglar lite i ögonvrån o så skyndar jag förbi o gör nåt annat (skriver blogginlägg tex!)
Jag vet inte varför det bär mig så emot... hela dan igår gick jag kände mig tvungen att börja vika men så fort jag ens försökte gå ett steg mot högen så bara vände det sig i magen o jag ville kräkas!
Och jag fattade ingenting...

Då idag tog jag tummen ur o satte igång!
Och genast insåg jag varför jag haft sån olust för tvättvikandet!!!
Det kom en stumpa... mammas lilla hjälpreda!
"Jag osskå älpa till!"

Så här har konversationen gått:
"Jag osskå! NEJ, Du måste tvätta bort oboyen från händerna först! tvättta-tvätta-tvätta-torka-torka-torka-händer Jag vill osskå vika! Ja, men... ta den här då! Jaaaa! Oj, vad fint du viker, ehh, sätt den här! Titta, Mussepigg-töjan - Muttes kubbhus! Nej, inte på golvet! Dääää, Evins töja! Ja, ja... så fint, ehh, va fint du gör! Lalala! A a a, inte in till hundarna med tvätten!! Dääää, min pinsessa-töja! Nä, akta! Riv inte ut lakanen! Jag ska osskå vika, jag vika den dääää! Ehhh... ja, men ta den då... Vika-vika! Men ta upp duken från golvet! Ta upp från golvet!! TA UPP FRÅN GOLVET! NU!!! Åhh, stumpor - jag prova! Men, Edith, det är RENA kläder! De ska vikas inte provas!!! Osv osv osv... och där o då insåg jag varför jag inte tycker om att vika kläder!

Nu har stumpan satt sig framför Pettson o Findus... så fort hon har somnat så smyger jag mig iväg o viker tvätten klart... hur jag nu ska lyckas utan min lilla hjälpreda! ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0