Skräckblandad förtjusning...
Det är torsdag...
Dagen som jag i en veckas tid sett fram emot med blandade känslor!
I dag ska jag ha en nära-döden-upplevelse igen...
Jag lyckades ju få en ny spinnigtid idag... =D efter en kvarts intensivt ringande med mobilen på automatisk återuppringning o den vanliga telefonen fick fingrarna samtidigt sköta med manuell återuppringning... Det var upptaget!
Det är ett lite lustigt bokningssätt, måste jag ju tycka... att man på söndagskvällarna ska ringa för att boka en ny tid för veckorna som kommer!?
Nu var det egentligen fullt idag, men... då var det ett återbud som jag fick hoppa in på ändå, tack o lov! För, nästa tid som gick att boka var återigen torsdag om en vecka! Och, har man nu kommit igång, i alla fall så pass att man fått röven ur soffan o tagit sig TILL spinningen... ja, då kan två veckors uppehåll vara förödande! ;-) Latmasken kan rätt snabbt innfinna sig! =D
Jag hade ju gärna velat anmäla mig till en grupp som alltid har samma plats o tid... men, det finns säkert nåt system med det hela.
Bara jag inte glömmer att ringa mellan 17.30 och 20.00 på söndag för att boka tid nästa, nästa vecka!
Det ska bli så intressant... pass nummer två!
Nu ska jag starta på absolut lägsta belastning... och öka på eftersom!
För, mina ben ska tåla... dom bara SKA överleva längre än lungorna!!!
Att lungorna dör... o att jag svettas ut varje droppe vätska, det tar jag... men, benen dom ska överleva en kvart i alla fall!
Den där träningsvärken som aldrig direkt infann sig... få se om den dyker upp!?
Visst kände jag av att jag använt muskler som inte rört sig på länge, länge... men, jag hade förväntat mig att vara död i två dagar! Så ont o ömt att livet nästan skulle bli outhärdligt... så satte sig värsta träningsvärken i halsmusklerna som går från nyckelbenent upp till skallen! Visst kände jag lite grann i magen, speciellt uppe på sidorna... men, men... Det ska hur som bli hur spännande som helst att få testa pass nummer två... kanske man överlever 10 minuter innan överlevndadsinstinken vrålar: "Kliv av! Åk hem!"
Jag tar risken! ;-)
Risken att bli betraktad som övergammal o utan leksinne... HAHA!
Varför i helskotta har folk slutat BLINKA?????
Alltså...
Jag är inte så ofta ute i trafiken... kanske en gång per vecka!
Statisktiskt sett så borde jag ju inte hinna se så mycket... men, jisses!
Varenda gång jag åker nånstans... o då spelar det ingen roll om det är här i Bränna, Luleå, Haparanda eller nånstans mittemellan...
titt som tätt bara svänger bilar helt utan att blinka!!!
VARFÖR???
Kan nån vänlig förklara för mig varför folk har slutat visa tecken när dom ska svänga???
Fast, det kanske är en ny sorts lek... ett sätt att ha kul när man kör bil!?
"Hur många gånger kan jag svänga innan det smäller?!"
Hoppas jag slipper att nånsin krocka med nån utan blinkers...
bara tanken ger mitt adrenalin en skjuts i höjden så det blir ohälsosamt...
Och testa att köra bil i en större stad... tex Stockholm... UTAN att blinka...
HAHAHA!
Nå, nu ska jag sluta gnälla o deppa!
Vi var till öppis idag! =)
Riktigt kul faktiskt... båda trollen skötte sig ypperligt!
Jag blir så glad, för varje stund utan trots o bråk... =D
Tom sångstunden hängde herr Edvin med på... han tog faktiskt en maraccas o "spelade" med... men, när vi satte igång att sjunga gömde han sig bakom mig med ett frustande morrlikt stön... jag tolkar det: "Sjunga? Njä... helst inte, mamma!" Men, han var med, han faktiskt log o tyckte det var skoj!
Edvin är annars INTE en sång o lek-kille!
Edith rusar iväg o börjar dansa så fort hon får nys om att det är sångstund på gång, Edvin han säger bara: "NÄ!" o så fortsätter han att leka!
Efter öppis blev vi beordrade HIT för att hämta nå slags skoterdelar som pappan höll på fixa med... VA???
Skicka mig, efter öppis, till ett TRAKTORMUSEUM med Edvin...
Ja, ja... tur att det inte var kallt i alla fall!!!
Nu var det ju överkomligt att gå där o trampa... Edith hade slocknat i bilen... o Edvin, han klev resolut ut ur bilen, stegade runt, länge o väl, o undervisade mig: "Det där är en sån traktor som farfar har!" strax efter "Det där är en gammal grävmaskin, en sån har pappa haft!" (jag undrar jag... Har pappan verkligen haft en sån här?) "Det här är en bandtraktor!" o så mitt i allt "Vad är det där, Mamma?" frågade han med pekfingret på en.... maskin... o jag hade absolut ingen som helst susning om vad det var! En maskin!
Efter lite googlande kom jag fram till att det är en Råoljemotor!
Nå, tur att det var snö!
Man kunde ju faktiskt inte gå o se allting, o själva "museumet" med
dom finaste grejerna har ju "STÄNGT" när det är vinter... vi får komma tillbaka när snön har smält!
Förlåt... förlåt... jag ljög säkert!
Dom har nog öppet, men... jag ville inte!
Men, jag lovar, här o nu!
Till sommaren ska jag packa en matsäck o ta med solstolen... o åka dit..
DÅ ska han få se HUR mycket o HUR länge som helst! =D
Men, inte en ruggig onsdag i februari...
Och så har vi ju hunnit vara o raiga med Armani!
Ha tjålade i buren där bak som en skadskjuten get... hela vägen...
och, jag antar att han kände sig lite "naken" o förödmjukad när vi klev innanför dörren o han kände doften av TRE kattdamer (varav han tidigare har satt på TVÅ!) som nyligen löpt... o här kommer HAN, Armani... UTAN KULOR!!!
Och, till råga på allt elände så var den där människan där...
Den där hemska människan som såg till att kulorna försvann!
Armani har nog inte haft sitt livs bästa dag! ;-)
Men, vi fick ju träffa vår bloggfavorit... nå se honom gorma åt oss där han stod i hundgården, eller var det lopplådan han kallade den... "OZZY"
Och så fick han sig en vaccination... samtidigt som mamman (o trollen) fick sig en byssväng... fast, Edvin han berättade till pappan senare: "Maderana, hon hade inga monstertrucks! Dom hade städat bort dom!" o det var en ganska besviken herre... för sist han var dit så fick han ju kika på en gigantisk radiostyrd monstertruck!!!
Och... om Ask...
Ja, jag har ju egentligen vetat det... innerst inne...
Men, nu är det bara att inse... sagan om Baloo är över!
Jag har surrat om det förr... och jag kan bara krasst konstatera, om det är NÅT jag är duktig på så är det att välja ut måndagsexemplaren!
I alla möjliga o omöjliga sammanhang!
Baloo var en fantastisk jakthund, enastående... han fick para fem tikar, tre norska o två svenska, bara där är en fingervisning för "normalt" är det max tre tikar på en hanhund...
Första parningen valde jag så klart att ta en parningsvalp, Zune... som visade sig så småningom ha usla höfter!
Ask är en parningsvalp efter Baloos sista parning...
Baloo fick totalt 36 valpar.
I Norge har dom även HQ - Hip Quality, röntgenplåtarna bedöms med hjälp av en dator o det visar ofta helt andra resultat jämfört med det svenska sättet med endast ett mänskligt öga som bedömer plåtarna.
Så, efter den svenska bedömningen som gav honom C-höfter (B på ena sidan, C på andra) så skickade jag också in plåtarna till Norge för att få honom HQ-bedömd. Resultatet uttrycks mellan 0.77 och 1.01.
Godkända för parning i Norge är hundar som har ett HQ-tal 0.91 eller högre.
Vad Zunes HD-grad är vet jag inte, men hans urusla höfter hade 0.89... han hade innan han röntgats fått flytta tillbaka till Norge pga olika omständigheter...
Asks HQ-bedömning blev alltså 0.86!!!
Det är mig veterligen det sämsta resultatet för nån av Baloos valpar!
Jag har tidigare roat mig med att räkna ut statistik över Baloos avkommor...
Av de resultat jag känner till med det norska systemet så har han 86% valpar med fria höfter o det svenska ger 78% av valparna friröntgade... men, nu har ju Ask´s resultat dragit ner statistiken en hel del... och, tar man bort Zune från statistiken så har Baloo 92% respektive 78% hd fria valpar!
Så, jag har verkligen lyckats plocka russinen ur kakan... HAHAHA!
Men, så är det ju här i livet... o jag kan inget göra åt saken!
Förhoppningsvis kan jag nångång köpa en valp som blir barnbarn till Baloo... men, det blir ju inte samma sak... inte alls på samma sätt... Som det jag o Baloo gjorde tillsammans... Allt vi var med om - o det hann bli en hel del resor för både jaktprov o utställningar under åren... och, att då få behålla en valp efter honom, att få fortsätta Baloos fantastiska bana... ja det var min dröm!
Det enda jag kan hoppas på nu är att Ask får leva ett drägligt liv!
Slippa lida...
Och, att han kommer att kunna jaga fullt ut... för om höfterna gör att jakten blir lidande, ja då är det inte ett liv Ask kommer att ha glädje av... för mer jaktidiot än Ask finns nog inte! Nå, det lär märkas... men, jag har inga förhoppningar!
Och nu ska jag sluta pladdra...
Gå ta mig en jordnöt o glo på tv med pappan...
Spiken i kistan...
några få ynkliga rader i ett mail från Norge...
Det var allt som behövdes för att den sista strimman hopp jag haft skulle slockna!
Så här simpelt stod det:
Hei.
Ask hadde HQ=0.86. Resultatet blir registrert i Bretonbase.
Vennlig hilsen
Ingolf.
Fan, skit, helvete, skrot, helskotta!!!
Så här är det!
"Nej, det är gurka"
"Ducka"
"Nej, GURKA!"
"Gucka"
"Nej, det är GURKA!"
Edvin vaknade ett bra tag före stumpan, jag hade redan gått ner för mr stövare var väldigt pinknödig på morron... hungrigare än vanligt kunde han ju inte vara, han snodde ju två extra mellanmål igår...
Edvin hade avslutat sin välling o hämtat sig en gurkbit, jag skar av den i en tvåcentimeters-bit o han utbrast: "Åh, det är som ett DÄCK!" med imponerad röst, tydligen så åt han inte upp gurkbiten där... för när stumpan vaknat till, fått i sig sin vällingslurk så hörde efter ett tag jag ovanstående konversation mellan dom raraste barnen som finns..
Om nu nån tror nåt annat! Så...
Jag bara mest låter när jag morrar över deras härjanden....
Jag har stoooort tålamod o älskar dem så oändligt mycket... men, kan inte låta bli att skriva ner alla dessa små händelser i deras liv...
Onekligen händer en hel del dråpliga saker... =)
Tänk när dom är vuxna... o har en "dagbok" att läsa över vad dom sysslade med för upptåg... Små älskade hjärtorna!
(båda två har vaknat på strålande humör... inte ett vrål än så länge!!!)
Snart kommer pappan från jobbet... då ska vi till ÖPPIS! =)
Hela dan...
dom har verkligen gjort sitt yttersta... hela långa dan...
samtliga... att försöka driva mig till vansinnets brant!
Nu sover dom. de raraste småtrollen! Slockade som klubbade oxar, båda två, på soffan! Ja, dom är sååååå rara så när dom sover! Du såg rätt Lillan!!! =D
Men fram till denna stund... så har dom härjat hej vilt!
Stumpan har "hjälpt" mig att städa... hon passade på medan jag höll på i köket... då "städade" hon sin "garderob"!
ALLT från sitt skåp med tröjor o byxor slet hon ut o ner på golvet i toaletten... tack o lov att hon inte fick för sig att börja TVÄTTA allt också!!
Sen har jag fått jaga... det jag stoppat undan har lika fort kommit fram...
Edvin hade en stund med tröttgnällande idag!
Det har bara gått i ett idag... ett ekorrhjul med busungar som hela tiden lyckas med "nåt"! När man tar reda på unge nr etts jäkelskap så passar unge nr två på att göra än värre galenskaper... o så garnhundarna, dom är med, dom också!
Jag har slutat kategorisera deras ålder i månader o år, nä... dom har beteendeperioder! Edith håller precis på att lämna "slita-ut-allt-från-skåp-o-lådor"-perioden, just nu befinner hon sig i "bita-sönder-napparna-i-nappflaskorna"-perioden o håller på att glida in i "kasta-sig-på-golvet"-perioden, har sett såna tendenser... Edvin har precis lämnat den... Han är just nu i "jag-är-så-trött-kan-inte-orka-har-ont-i-benen"-perioden!
<br>
För så blev det här på eftermiddan... Han satt i soffan, grinande för femtioelfte gången pga något jag inte nu minns vad det var... men, skulle ha "Papper från köket!" för toapapper kan man ju inte torka sina blöta ögon med! Han fick sitt papper... sen skulle jag hämta pappret från honom... "Du måste hämta pappret!!" satt satt han då o vrålade som en LP-skiva som hakat upp sig, jag stängde öronen... sen kom han då trampandes ut i köket o skulle ge mig pappret i handen så att jag skulle sätta det på bordet... jag kände hur monstermamman började växa inom mig o väste: "Sätt bort pappret!" o då började ju: "Jag är sååååå trööööött! Jag haaaaar oooont i mina beeeen! Jag orkaaaaar inte gåååååå!" o så höll han väl på halva eftermiddan... stumpan härjar, så mycket hon bara kan! Bara man kan peta, slita fram det så är hon nöjd... o jag, det enda hinner göra är att springa efter henne o plocka undan!
Nå... middan blev enkel med varma mackor... pappans jobbardagar blir det "barnmat"! Men, varför stå o laga avancerad mat när dom då ändå inte äter...
Nå, varma mackorna var precis klara o behövde stå en stund o svalna... (varför blir tomaterna på varma mackor så vansinnigt heta? Ja, jag vet att det har med vätska o molekyler att göra... men, det är lite knepigt ändå!) Under tiden passar jag på att gå ut med soppåsarna! När jag kommer in står stumpan på sin stol vid köksbänken o smaskar på en av mackorna... en macka saknas o under står två hundar!!! Och, jag är helt övertygad om att den glupska stövarn gjorde pinan kort för den mackan! Hoppas han brände sig ordentligt!!! morr
OM hundar ändå hade förstått det där med "orsak o verkan" DÅ hade dom fått vara utan kvällsmat idag... o frukost i morron... o begrunda sina synder!
Nu får dom sin mat... men, jag ska tänka arga tankar!
Och hur länge var jag då ute kan man undra?
Soptunnorna står vid garaget... kanske tio meter bort?!
Jag hade foppatofflorna o det snöar... barfota inuti foppisarna... Att gå barfota med nån centimeter nysnö ut i endast foppatofflor... är inte kul!
Man skyndar sig!!!
Men blodtrycket fick en skjuts upp i höjden... kände hur ilsken huvudvärk började banka i tinningarna när jag vrålade åt hundarna att dom skulle försvinna ur min åsyn!
Jag har ganska bra tålamod, men två hund-snodda mål mat på samma dag... där börjar mina gränser vara nådda!
Man kan ju börja undra... ;-)
Var ju tvungen att fråga pappan vad sjutton han nu sysslat med när jag läste tidningen! "älgjägarn"!
Både ålder o plats kunde ju passa in på pappan! ;-)
Nå, helt säkert så är det ju INTE våran pappa... nej, nej... dom älgar han skjuter sker under totalt ordnade förhållanden...
Men, onekligen så blir man ju lite nyfiken!
Lunchen blev pommes frites o den grillade karrén som var kvar från igår... plus lite grönsaker till, jag lastade upp några bitar tomat o gurka till Edvin o sa ät grönsaker! "Nää!" sa han o lastade tillbaka grönsakerna i skålen... "Men, man måste äta lite grönsaker... annars blir man sjuk!" försökte jag lirka lite... då säger herrn: "Det ÄR redan sjukdomar!"
Tur att han äter broccoli... det är i alla fall inte sjuka grönsaker!
Hur han kan smöra... han herr Edvin!!!
Dom åt som hästar sin lunch! Så, det var med glädje jag gav dem varsin pinnglass till efterrätt... sen ville Edvin ha en till så då blev det glass nummer två! Edith slukade den första... den andra gick det lite trögare med... hon kom o satte sig i min famn en stund o så kommer då herrn... med den sammetslenaste rösten jag nånsin hört, drypande som av honung, lirkar han: "Eeeedith, Eeeedith... jag, smaka... Edith?" så hon trycker ju in hela glasspinnen i hans trut o båda blev väl nöjda o mamma flinade lätt... SÅNA tongångar är det minsann inte jämt!
Är det ovanligt kall kyla idag?
Det är inte fullt nio minusgrader, men jag höll på frysa ihjäl, trots fleecekoftan, då jag gick ut o hämtade posten!
Inomhus så eldar o eldar o eldar jag... men, det är som om det inte ger nån effekt! Det måste vara nån extrakall kyla! =)
Värsta skräckfilmen...
usch så äcklig den var!
För en gångs skull passade vårt liv in i TV1000 tablån...
Vi satte oss ner o såg en film!
Båda trollen sov gott i sina sängar... lite nötter var framplockade, pappan iddes inte gå ner i källarn o hämta en öl så det fick bli lingondricka istället!
Själv var jag så nöjd med min halvlitersmugg irish cream-te!
Har varit utan Irish cream-teet ett bra tag, det gäller ju att komma ihåg även the när man åker sina svängar till orter med tebutiker! Och, det har jag inte gjort senaste halvåret, så jag har fått hålla till godo med neutralt the, inte så illa det heller... men, är man Irish cream-te fantast så.. ja... då vill man bara ha det! Men då hittade jag ju tebutik.se på nätet... snörde in en beställning o tjofs sa det så var ett paket i brevlådan nästa dag! Det gick fort! Toppen!
Det finns ett till ställe, som säljer det här teet: Cape Malay Rooibos Chai Organic Ett te som har en ovanlig smak o effekt!
Fick smaka det hos Dr. Bramberg o det är... bara så speciellt!
Men, jag har inte kommit mig för att beställa därifrån ännu...
Farmor var hos dr. B igår!!!
Jag fick lite bannor för att jag "tvingade" dit henne... ;-)
Hon hade fått lite förhållningsorder o en ny tid för återbesök om en månad! =D
Jag hoppas o verkligen tror att han kommer att göra underverk!
För, han är fantastisk... Så bra som min rygg varit sen jag började gå hos denna kiropraktor... ja... det går inte att beskriva! Dr Bramberg
Idag försöker dom verkligen att driva mig till vansinne...
Edith passade på att stänga av datorn medan jag pratade i telefon... och, jag hade INTE sparat det jag höll på med! Givetvis, som bara barn kan... var det fullt ös med gap o skrip under hela telefonsamtalet!
Tur att det gick att muta dem med frukostflingor o bananer! =)
Sen, så klart blev det några morrningar från mamman när hon upptäckte att stumpan saboterat min dryga halvtimmes jobb... och lite tårar från en förolämpad stumpa som inte tyckte att hon gjort nå galet!
Dom ville se Findus... jag hällde upp mina frukostflingor som jag lämnade på bordet, gick o snörde igång "Kattonauten" går tillbaka o ska ta min frukosttallrik... o där står mr Stövare o slickar linfrön från golvet!?
Jag hinner ju tänka "När har Ediht hunnit vara o spilla ut linfrön???" sen ser jag att innehållet i min frukostskål är betydligt mindre än när jag lämnade den...
Så, då fick jag morra till stövarn som helt ogenerat stått o slafsat i sig min frukost från bordet! morr
Tar mig en ny tallrik... känner lugnet när trollen sitter framför tv:n o jag sätter mig framför datorn, tar tag i det jag höll på med för att göra om alltihop... då hör jag ett tyst "Hallååååå!" från hallen o två troll rusar upp "MOOOORMOOOOOR!" suck... det bara att inse...
Ibland får man acceptera att det man tänkt göra just nu får man göra sen, på ett annat sätt! För... när sen mormor gick så var ju trollen totalt less Findus, stumpan trött o båda ville ha lunch!
Men, summa summarum...
Jag måste lära mig att trycka på SPARA-kappen, en gång per minut!!!
(det är ju inte första gången nåt sånt händer!)
Nå, filmen... Boogeyman 2
Där har vi krupit ner i soffan... o det sprättas upp magar o huvuden lite hit o dit... egentligen är jag inte speciellt känslig för såna skräckisar... sitter mest o tycker att det är overkligt när människor slaktas på otaliga sätt. Tacka vet jag en ruggig psykologisk rysare! (fast när Lost började var jag fasansfullt livrädd för det där svarta molnet! Drömde tom mardrömmar! Fast, jag tror det mest var gravidhormonerna som spökade!)
I Boogeyman 1 var det en garderob som var läskig... i tvåan kom boogeymannen ut ur garderoben o härjade runt på ett behandligshem för ungdomar med allvarliga fobier... så klart dräpte han dem med sina "egna" fobier, så när den hysteriskt bakteriefobiske pojken ligger på knä med gummihandskar o skurar sitt golv o hela rummet är totalt bakteriefritt, allt är inplastat o kliniskt rent... till sist blir nöjd med resultatet plockar han fram en chipspåse ur en plastback med lufttätt lock... o tar en näve chips o tuggar i sig... en till... o då, i nästa scen ser jag som i slowmotion hur näven med chipset förs mot munnen o det är inte bara chips, utan en kackerlacka följer med i tuggan... pojken tuggar o så spyr han! Sen tar han sin flaska med egenhändigt ihopblandade rengöringsmedel o dör en fasansfull död medan halsen fräts sönder av skurmedlet så det fräser!
Och jag kände hur vartenda nackhår reste sig...
Magen vände sig o jag blev nästan svimfärdig!!! Jag har gjort det!!!
Jag kommer aldrig att glömma känslan...
Den heta, skinande solen o den iskalla känslan, kontrasten...
Jag bodde i Skärholmen o red dubbla ridlektioner på Botkyrka Ridsällskap på söndagar, jag hade precis köpt en liten chipspåse o en cola från en sån där automat som snurrar ut din vara när rätt antal mynt stoppats i den... förhoppningsvis!
Nå, där står jag o njuter av den gassande vårsolen, lutar mig mot ett staket o njuter av den underbara tillvaron, tar en tugga chips... crunch-crunch-crunch dricker en klunk cola, tar en ny näve crunch-crunch o en till näve från påsen, stoppar in i munnen o biter... och jag känner hur jag stelnar till, biter i något, det är inte chips... nä, det är kallt...
Iskallt... och den kontrasten där o då, den gassande solen o den där känslan "Jag biter på nåt, det är iskallt... det är INTE ett chips" den är obeskrivbar, den millisekund det tar för mig att spotta ut det jag har i munnen upplever jag som minuter... o när jag ser EKOXEN jag precis tuggat på...
Ja, jag kan inte beskriva känslan!
Och jag har ingen som helst aning om den där ekoxen redan fanns i påsen eller om den kom dit-traskandes på nåt sätt... Jag vet bara att den var kall!
Oj vad den dan for fort!
Hela dan har vi rallat... nå, jag sov länge, nästan till tio!
Tack pappan!
Det är så underbart skönt att få ligga kvar o slöa i sängen på morron, pappan smyger sig ner med trollen, fäller ner grinden längst ner i trappan o ger "odoggsen" mat o en första morronpink, trollens frukostar hann också bli avklarade så själv behövde jag bara så småningom sätta mig vid bordet, ta min kaffekopp o bläddra i morrontidningen!
Efter en burk Bullens till trollens "lunch" så åkte vi till Bränna... det var ju öppis idag, från 12 o pappan, han rallade runt med andra ärenden under tiden...
Först var det bara vi, men det ramlade in barn o så här på eftermiddan var det lite större barn än vad det brukar vara! Edvin började leka lite "affär" i "träkojan" som finns där, men när han väl hittade kassa-apparaten, så kunde han ju inte ta betalt för muffinet han skulle sälja till mig, för kassa-apparaten var ju trasig, så han började leka med annat... typ traktor/timmerbil/grävmaskin!
Nå, två flickor, några år äldre, satte igång att leka "prinsessor" o helt plötsligt blev ju träkojan ett slott!
Edith var där o härjade hela tiden, det är ju inte så lätt när man är så liten att förstå stora flickors lek, men, stumpan var garn-imponerad! Dels över deras fina prinsesskläder... sen höll dom ju på med köksgrejer när ett bord dukades för fullt där inne i kojan! Så hon tittade o lyssnade storögt på tjejernna, sen fastnade hennes intresse på nåt annat... o hon härjade runt för fullt!
Strax kom då Edvin intrampandes i kojan o började rumstrera om, till flickornas förskräckelse! "Han förstööör!" Edvin, han fnös ur näsan av förnärmelse... jag förklarade att nu lekte flickorna att det var ett slott o då var han tvungen att leka med dem, deras lek eller hitta på något annat! "Det här är ICA, det är inget slott!" frustade han, sen gick han o körde sopbilen istället!
Lite senare hörde jag Edvins morrande o flickornas protester... när han var in i "slottet" o körde sopbil! Jag försökte fråga om dom inte hade några sopor att lämna till honom, men, nä... dom hade inte hunnit få några än!
Ungar! =D
Nå, tiden går ju fort... mitt i allt var sångstunden, fikat o lite mera lek över, o stumpan som inte sovit nåt på hela dan blev trött... så trött... så då ringde vi efter pappan!
Middan blev snabb o oavancerad, ungefär som lunchen... ;-)
Men, ack så smaskigt med färdiggrillad karré o potatissallad från Konsum!
Sen måste jag bara fråga...
Verkar jag vara uttråkad? Olycklig? Ensam?
Jag blev lite paff när jag läste en kommentar... för, det är så ofattbart långt i från sanningen om mig man kan komma! =D
Nå, det finns ju alltid BLONDINBELLAS blogg om man blir alltför uttråkad av mig! ;-)
Stumpan, ger Edvin onda fingret: "Passa dig!" sen åker hon...
(yoytube - edith åker rutschkana)
Det är med lite sorg i hjärtat...
Skrivet den 1 februari 2009 kl 12:53
jag vinkade ajöken till mina kära ormar!
Jag har ju inte tid med dem... o platsen, den behövs mer än väl till annat... så, ormarna kommer garanterat få det mer ompysslat i Umeå än vad jag kunde ge dem just nu... men, det känns!
Jag har ju ändå haft dem i snart åtta år!!!
Och, det blev tomt!!!
Men, det blir mer orm!
(Kanske jag ska varna lite, länkarna leder till bilder på ormar!)
När Edith blir större... när hon blir en fyra, fem år DÅ tänker jag skaffa en orm som den här, längst ner på sidan... precis som den! Så himla läckra... den här fanns på Kolmårdens tropicarium när vi var där i mars 2006 o mamman föll ögonblickligen för den läckra varelsen! Om man googlar efter bilder, så kan man hitta såna här: Det här börjar vara ORM!
Den återbördade sonen
Skrivet den 1 februari 2009 kl 10:10
Vi var till Kypas en sväng igår... åt smaskens hargryta till middag!
Oj oj oj, mr Stövare vad vi ska få nöta harspår till hösten! Så vi får fylla frysen med dom där delikata kissarna! Det som nästan är roligast är att få sitta o spotta ut hagel! =D Ja, jag vet att jag är lite lustig... men, jag tycker det är lite bra, faktistk! Inte en tillstymmelse till antibiotika, stressade djur... om man får spotta ut hagel från maten, ja då vet man att det är ett friskt djur som inte lidit!
Jajaja... nu gnäller väl nån att haren blir stressad då den jagas av en drivande hund... MEN, harar ÄR bytesdjur... Deras enda uppgift i den ekologiska kedjan ÄR att vara mat åt andra djur! Så, deras liv liksom går ut på att bli jagade... så en hare lider nog inte nämnvärt mer än vad din köttbit från Konsum gjorde det korta liv den kossan stod i sitt trånga bås, fick en massa antibiotika o annat skit för att växa fort... kanske sista minnet i livet en plågsam transport... i många, många, många timmar längre än vad min köttbit blev driven av en hund!
Och, den som varit på harjakt VET hur full i fasen dom där hararna är... Många gånger driver dom fullständigt med hunden... dom leker o lajjar o när den där gammelharen fått nog av hunden, sticker den under nåt stenröse o lägger sig! Och, där står både hund o jägare med lång näsa!!!
Herr Edvin har haft ett intensivt dygn hos farmor o co.
Så, han slockande i bilen (Edith också) som en klubbad oxe... blev inburen o efter ett tag så åkte overallen av o han hamnade i sin egen säng med tröja, strumpor o långkallingar! I sanningens namn inte så stor skillnad mot normala nattklädseln... pyjamas!
Pappan hade hört honom pladdra inatt: "mmmmmummel... mummel... hare... mummel... mummel... Jag kör skotare.... mummel... Lasses pappa kör skotare!"
Det var drömmar det! =D
Tidigt på morronen vaknade han, han ropade svagt: "Mamma... Vita filten!" där han låg o huttrade o frös! Så, jag gick upp o bredde över honom hans vita filt... men, han vaknade till o sätter sig upp i sängen o är rktigt bestört när han ser att han har sina KLÄDER på sig! Så herrn, som somnade som en stock i bilen o har sovit under åtminstone 10 timmar utbrister: "Jag kan inte soba i min TRÖJA , jag kan inte soba i mina KLÄDER!" när han ställer sig upp!
Nä, så klart att han inte kan sova i kläderna!
Så, vi gick ner... pinkade, bytte till pyjamas, fixade välling o gick upp...
Tror nån att sov då? Trots att han nu hade pyjamasen på... Nähä!
Trafikregler! Gäller tydligen inte överallt...
Skrivet den 31 januari 2009 kl 23:08
Jag tycker inte om att åka bil på vatten...
Färjan mellan Boheden o Sandudden är väl ok,
den har jag vant mig vid...
Så länge det inte blåser så det går vågor är jag glad...
har väldigt lätt för att bli sjösjuk nämligen!
Vintertid så är det ju isväg som gäller på ovan nämnda sträcka... eller en dryg omväg via Pesaträsket...
Nå, isvägen har jag bloggat om förut!
Jag gillar den inte, men accepterar att lita på Vägverket... har dom garanterat att det håller för de ton som anges, så gör det också det... o en hel del till!
Men vad jag inte kan fatta är den NONCHALANS som många av alla andra trafikanter som åker över isvägen visar!
Totalt respektlöst kör dom, precis som dom själva vill, tycker o tänker!
Bara för att det är en väg på vatten, gjord av is i stället för asfalt, så har väl inte trafikreglerna mindre betydelse???
Tvärtom!
Det finns ju någon anledning till dessa regler...
inte fasen tror jag att vägverket sitter o jävlas o hittar på när reglerna skapas!
Nä, det handlar ju om vår säkerhet!
När jag tog körkort lärde jag mig att den blå skylten ett rött kors över betydde att man inte får STANNA, än mindre parkera!?
Och, där... mitt på isen står en bli parkerad!
Och, om det står 30 på en skylt... Gul, röd med svart text...
Så betyder det väl att man får köra MAX 30 km/h!?
Och, där blir man omkörd inte bara av ett pucko som kommer i fullt ös på bredsula... nä, pucko nummer två kommer ju strax efteråt!
Att det råder omkörningsförbud... ja, behövs det påpekas när skyltarna talar klart o tydligt om att "minsta avstånd mellan fordon är 50 meter"???
Det finns tydliga regler, hos vägverket!
Jag hade en resa över Djupträsket denna dag: Mamman hade mördat, om hon fått tag på dem!!! Längre ner i detta blogg-inlägg beskrivs fasan jag upplevde vid den resan över isvägen! Tack o lov att jag inte fick tag på puckona!
Och, det är ju inte flera mil denna sträcka handlar om...
Nej, det rör sig om knappt 800 meter!!!
Åttahundra ynkliga meter isväg... det är allt!
Fy skäms...
Nåt får MÅSTE vara på rymmen...
Skrivet den 31 januari 2009 kl 12:02
det enda jag var tvungen att googla fram var operetten...
Sen, när det var klart o ifyllt fick dammsugarn göra ett svep genom köket... dammsugarn stod kvar inne i hundrummet sen i går, så jag startar där, pliktskyldigt med några drag över golvet... strax innan hade jag satt i en tom kartong, whiskas-kattmat i kaminen... då börjar en obehagligt äcklig stank sprida sig... jag hinner ju tänka en hel del tankar "VAD fanns i den där kartongen?" sen identifierar jag stanken, det luktar bränt hår! Jag får inte ihop det! Var kommer det brända håret från?
Tills jag ser pucko-hundarna... nå, Pucko-bretonen då...
Där har dom legat o gonat sig i värmen från kaminen, som dom jämt gör... fast, nu satte dom igång med lite halvbus där framför så jag säger bara...
TUR att det inte är nån nära förestående utställning inplanerad för bretonen!!!
Här hade det blivit kritik på pälskvalitén!!!
Hur lyckas en hund med att bränna sin svans så där... eller var det Senna som lurade honom... "Du, stå så där! Bra, stå nu alldeles still... Ja, bra!!!" o inuti tankebubblan som bubblade fram ur honom såg man väl tankarna: "Det där med HOT DOG... hmm... Jag vet ju att det är korv, korv går att ÄTA... kanske det funkar så här!? Kaminen är ju HOT, Ask är ju en DOG!!!" för efteråt, så var båda två med nosarna i Ask´s svans, intensivt nosande!
Dom kan ju bara inte ha alla fåren där dom ska... NÅT måste ha rymt! =D
Radion skvalar...
Skrivet den 31 januari 2009 kl 09:23
för fulla muggar...
Snart börjar melodikrysset... och, sen har jag en del hushållsarbete att utföra! Jag fattar inte var all disk kommer ifrån?! Den bara väller över oss, vem fasen är det som använder så mycket kaffekoppar?
Stora, storebror brukar ju vara duktig på att använda kaffemuggar... men, dom hamnar mer sällan i diskbaljan, nä... efter några veckors tjat o när porslinsskåpet gapar oroväckande tomt, då först brukar arsenalen från hans rum krypa ner i baljan (när mammans morr börjar likna väsningar genom näsan!) fast, han har ju chockat mig den senaste tiden, o helt självmant burit ner disk, utan tjat o innan det samlats ihop till en hel uppsättning i hans rum!
Nä, nu är kaffet klart... ska hämta in NSD från brevlådan... o så blir det kryss! =D
1935
Skrivet den 30 januari 2009 kl 22:27
I morron är det den 31 januari...
Då skulle min pappa ha fyllt 74 år om han inte hade drunknat i badkaret strax före jul, för drygt ett år sen!
Varje människa väljer att leva sitt liv som man själv vill ha det! Självklart!
Men, har man som människa bara rättigheter?
Har man inte skyldigheter också?
Skyldigheter mot dem som står en nära... De människor som bryr sig! Skyldigheter mot de människor man faktiskt själv valt in i sitt liv?!
Människor som kanske inte funnits annars... o i sin tur deras barn!?
Kjell blev "bara" 72 år, visst han hade levt ett långt liv, men... farmor var bra många år äldre än 90 då hon dog, så... Han dog, "bara" 72 år gammal!
För exakt ett år sen hann jag nog inte tänka...
För ett år sen var den dagen, 31/1, dagen före Kjells begravningsdag... jag har ju mina troll... Edvin var så extrem-trotsig som en 2 1/2-åring kan vara! Edith hade klarat av värsta kolik-tiden... och, hon hade kolik! Alla mina barn har haft kolik... dvs skrik o grin, kväll ut o kväll in där man som mamma utmattad går o vankar av o an, med en skrikande baby på sin axel! Man brottas med svarta tankar... för, det har man... tankar som är så skrämmande att man mår illa o försöker med ALLT... Pojkarna (både stora Pontus o Edvin hade kolik) var nöjda med bilåkning, speciellt Edvin! Och, deras kolik var på nåt sätt hanterbar... dom fick sina minifom-droppar, man visste att det skulle bli några fruktansvärda timmar med skrik, otröstlig skrik, men sen var det lugnt...
Edith... hon hade kolik o det är går inte att jämföra med dom två andra!
Hon bara skrek, o skrek o skrek... inget funkade! Absolut ingenting!
Jag sov på soffan, med dammsugarn igång, ett snöre knutit fast i barnvagnen för att kunna vagga den... natt efter natt efter natt! I tre månader!!!
Och, i samma veva som hon föddes startade ju Edvins vansinnes trotsålder som just nu håller på att klinga av!
Så, i januari förra året, Edith var drygt sex månader, var jag nog rätt uppskruvad!
En del andra tragiska händelser hade hänt under hösten... en del olustiga dödsfall i min väldigt nära bekantskapskrets. Ja, 2007 var ett år som går till historien som ett synnerligen händelserikt, brutalt o omtumlande år!
Och så går då min förbaskade pappa o drunknar, självklart var han ju full, i badkaret! Så jädrans onödigt...
Visst fick jag mycket av min pappa!
Själv unnade han sig ingenting, inget mer än "Dagens dubbel" o så ölen!
Han handlade o åt så usel mat, bara det var billigt o halva priset! Sen fick han vinterkräksjukan! Så fort det hotades i tidningarna om VINTERKRÄKSJUKAN, så hade Kjell det! Att spy/skitsjuka berodde på öl o dålig mat... ja ja...
Kjell drack aldrig, eller i alla fall sällan (om han inte bröt sig in in nåt barskåp, har hänt!) nåt annat än öl!
Från början var det PRIPPS Export!
Mina tidigaste minnen i livet involverar en mörkblå ölburk med den vita texten PRIPPS skrivet mitt över burken... en del guldgul text o så dom där roliga guldmärkena! Tidigare minnen finns ett stort skepp med på burken, med vita segel, men det gör det ju nuförtiden också!
Han hade så mycket fantasi, han kunde berätta såna sagor... o han var så otroligt givmild! Jag fick väl allt jag pekade på... var det inte massor av GB-glass (sex härliga glass, det handlades i kiosken i Nyköping, varje gång han kom på besök!) Jag fick kläder o skor... Visserligen krävde han mamma på pengarna efteråt, trots att han aldrig någonsin behövde betala en enda krona i underhåll för mig... men, det som gjorde störst plats i mitt minne är Petter!
Petter, var en svart shetlandsponny, elak som fasen...
Jag fick honom när jag var åtta år...
Det var väl i verkligheten min mamma o mina äldre syskon som fick sköta om honom... i min rosa fantasi, det jag minns, där red jag bara runt med Petter - alltid i full galopp på en blommande äng! Trots att det var vinter/vår, kallt o jäkligt... o hästjäveln rymde från hagen, stack iväg till grannkärringen o käkade upp hennes tulpaner! Säkert fick väl mamma ersätta rabatten också!
Men ibland blir jag bara så jävla arg o förbannad...
Varför skaffar man barn o relationer med andra människor när man sen fullkomligt skiter i hur man sårar dem?
Min pappa var alkis...
Helt fantastisk, underbar o rolig som pappa, när han inte var allför bakis visserligen... han hade en fantasi o uppfinningsrikedom som har gjort min barndom till en otrolig upplevelse! Men, jag är också ganska säker på att mamma har en helt annan uppfattning om hans "förmåga" att uppfostra barn!
(Dom skildes 1974...
Vi flyttade söderut, pappa bodde kvar på Degerögränd 20 i Luleå... Fortfarande än i dag, tror jag att mamma sörjer... sörjer det liv dom kunde ha haft!)
Så fantasifull att jag fortfarande, i vuxen ålder inte är riktigt säker på om det faktiskt finns en underjordisk tunnel under Ängesån, till Vännäsberget, där det i grottorna hängde ormar från taken!!
Och. så rolig han var när han var precis lagom full, det är nog ingen!
Otaliga är dom minnen... buset, skojandet, klurigheterna!
När han o min farbror Sune lagt en kommunikationsradio under sängen där min faster Ella skulle sova, o så började dom, med allvarligt ton, tala i radion: "Din tiiiid är kooommen!" o den gången då vi åkte tåg från södra sverige upp till norrland... Vi hade "egen kupé" o i Gävle öppnar Kjell fönstret o vrålar: "Jävla Gävle-jävlar!" Och den gången vi åkte upp med tåg, tack o lov var min andra faster med, för när vi klev ur vår liggvagnskupé i Luleå på morron o väntade på Kjell... så kom det ingen Kjell... honom hade tågpersonalen kastat av i Bollnäs!!! Full, tacka för det!
Ja, det finns så många historier... o än har jag bara börjat nosa i hans dagböcker! Han skrev dagbok! Varje dag, väder o vind... o allt annat!
Fast, det där med hans uppfattning om ölkonsumtionen stämde inte alltid riktigt överens med verkligheten... nä, han kunde påstå att "Jag har bara druckit fyra öl på tre månader!" o så började han rabbla upp exakt VILKEN dag han druckit!
Och, man själv visste, då o då o då.. o då. hade han ringt, kanon i fyllan!
HAHAHA!!!
Och, den där gången när polisen ringer mig mitt i natten... dom hade fått in en "anmälan" att jag var i fjällen, o att anmälaren hade anledning att tro att jag gått vilse eftersom jag inte svarade i telefonen!
Ehhh... mobiltäckningen i fjällen var obefintlig! Och, jag hade kommit hem från jaktprovet nån dag tidigare, men inte fasen iddes jag svara i telefon när fyllskallen ringde! Jag svarade väl ungefär var åttonde gång då han ringde... bara för att kolla så att allt var lugnt... om Kjell ringde, ja, då var han full!
Han ringde ALDRIG när han var nykter!
Och, om det var nåt tekniskt så satte han mig att ringa, som tex hans texttelefonanläggning... ja, den fick jag fixa...
Så, den gången fick man förklara, "ehh.. ja, han är nog inte riktigt nykter! Det är min pappa! Jag HAR varit till fjällen, men hade ingen täckning på mobilen! Det är absolut ingen fara med mig" Dom skickade aldrig iväg den där helikoptern som stod startklar för en fjällräddning... Pust!
Där också en grej som jag är ARG på honom för!
Han blev döv, mitt i allt från ingenstans blev han döv...
Han hade borta all hörsel från sitt vänstra öra o en del från det högra sen 1968 o en arbetsplatsolycka på NJA i Luleå, men sen mitt i allt blev han helt döv...
JAG vet att han föll, handlöst i halkan o slog huvudet i isen, nångång tidigt nittiotal, givetvis i fyllan... o efter det var han döv!
Men, själv hittade han nån diagnos om "Sudden deafness" och, efter det så blev det ju ännu mer legalt att supa!
"Jag dricker när jag är ledsen o jag dricker när jag är glad!" så sa han...
Han fick genomgå en operation, han blev cochlea implantat-opererad, där hans hörsel ersattes på konstgjord väg! En ganska avancerad operation...
Kjell som alltid varit oerhört tekniskt begåvad, han kom på uppfinningar o det ena med det andra genom åren... lyckades aldrig få den där "hörapparaten" att funka! Man var ju tvungen att lära sig höra på nytt, TÄNK vilken fantastisk gåva, att få tillbaka hörseln!
Jag lovar, att jag som anhörig o sett hur en döv människa har det, gladeligen skulle välja bort synen om jag kunde välja... om jag fick frågan: "Du får behålla ett, syn eller hörsel, vad väljer du?" jag skulle utan tvekan välja att offra ögonen, för att vara döv är ett handikapp som är vedervärligt, inte minst för dom anhöriga!
Jädrans gubbe, där hade han kunnat, om han VELAT, få tillbaka hörseln!
Det skulle ta ett år, han var tvungen att LÄRA sig att höra, på detta nya sätt, men, han VALDE att fortsätta supa i sitt patetiska liv! Smutsigt o skitigt...
Inga möbler som var nåt... om jag hade velat åka till Kjell o hälsa på, så fanns det ingenstans att sätta sig ner, allt var så skitigt!
Han luktade illa... trots att han jämt badade!
Och, hela lägenheten var så ofattbart skitig att det inte går att beskriva!
Jag åkte aldrig o "hälsade på" honom, jag "tittade förbi" o så tänkte jag, tänk om du köpt en soffa istället... så hade man haft nånstans att sitta ner!
Han hade inte alltid varit en "svinpäls" (hans eget uttryck!) nej då, han var otroligt renlig, städade nästan varje dag, skötte sin egen hygien exemplariskt fram till för ett tiotal år sen...
Och, att ta med Edith eller Edvin dit, ja, jo... visst, men då höll jag dem i famnen hela tiden, aldrig i livet att jag hade låtit mitt lilla barn gå ner på golvet själv där bland all skit, o det var bokstavligen skit!
När Kjell fyllde 70 år "fick" han en "städad lägenhet" av mig i födelsedagspresent, jag höll på i tre o en halv dag, tio timmar per dag, att städa...städa... städa.... hans lägenhet! Händerna blödde...
Det var så rent o fint... ett tag... några månader senare var det samma skit igen, Så, där valde han igen... det arbete jag lagt ner pissade han på...
Han valde att ha det svinigt, istället för ett rent hem som jag o hans nya barnbarn Edvin kunde komma o hälsa på!
Och jag har försökt, via sociala myndigheter, ett otal gånger under åren, han HAR haft "hemtjänst" som han själv sa bort! En människa väljer ju själv... om man vill supa ihjäl sig så skiter både kommun o landsting i det! Tro mig!!!
Nä, jag har för länge sen spolat ner mitt dåliga samvete, för det har jag haft... o insett, att han valde faktist bort sina underbara barnbarn, till förmån för spriten! HAN valde... att gå till bolaget o köpa sina 10 komma nollor som han, sedan dom kom, övergett Pripps blå till förmån för! Va, procenten!!
Och, det var långt före "Olle o Helge" började tänka på POCENTEN!
Han hade långa utsvävningar om pris vs alkoholhalt!
Så, visst, jag fick mycket av min pappa...
När vi flyttade från Stockholm till Överkalix, Pontus var ett år knappt... så var han barnvakt... alltid! Istället för barnomsorg fanns Kjell!
Pontus o Kjell hade en speciell relation... det var dom två! Punkt!
Och, de senaste åren... efter att jag kallhjärtat vänt honom ryggen totalt!
Jag fick ju nog... så småningom iddes jag inte bry mig nå mer...
Men, Pontus, han brydde sig, hur det än var, så var han ofta till honom om inte annat så för att kolla läget... Kjell gav honom också...
Jämt o ständigt fick man en "peng"!
Det var 50-lappar o femhundringar hit o dit...
Men, jag är övertygad om att Pontus, lika mycket som jag själv, hellre haft en nykter pappa/morfar som kunde sitta ner o umgås, spela kort, åka o fiska istället för dom där satans femtiolapparna eller femhundringarna!!!!
Det finns så mycket liv kvar!!!
Det finns två små barn, som aldrig nånsin kommer att få uppleva sin morfar.. Morfar Kjell, för han finns inte, han valde att supa istället för att ge dessa två små barn, en ofattbar rikedom, inte i pengar... nä, utan en sån otrolig rikedom i form av minnen o glädje! Upptåg o bus!
Fantasier... fantasier i vilka man själv var osårbar!
Man hade botemedlen mot vilket odjur man än mötte (meugare, ett farligt djur i norrlands skogar, Botemedel: Ha alltid med dig salt o kasta på meugaren!)!
Sagor som var så levande, o fantasifulla...
Tänk om denna Kjell, en enda gång tänk till o fattat vad han missade... vad han valde bort! Denna glädje, denna fantastiska rikedom dessa barn ändå är...
Nä, därför är jag så arg...
Förbannade jävla skitstövel!!!
Fy så jävla egoistisk du var!!!
Nå, då...
Jag har väl inte tillåtit mig själv att sörja riktigt, jag har väl intalat mig att honom har jag redan sörjt för länge sen... men, så här idag, dan före pappas födelsedag så känns det lite så där... o jag tror nog att det är en smula sorg som pockar på uppmärksamheten!
Oj, det här blev ett långt o naket inlägg...
Om nu nån idats läsa så får jag tacka för örat/ögat!
Hade jag gått till en psykolog hade det nog blivit dyrt! ;-)
Och, jag har inte sulat i mig vinflaskan!
Inte än... nä, men, nu ska jag ta mig ett glas... o minnas Kjell...
Han köpte ofta vin till mig... "Medicin-vinet" - Inycon, ett favoritvin!
Som den gången när jag bodde i lägenheten i Bränna, Kjell bodde 100 meter ifrån oss... och han hade köpt en vinflaska till mig, vilken han kom traskande över med... hela vägen från Älvgatan till Föreningsgatan... Jag kom hem sent den kvällen, o möttes av en vinmålad trappuppgång!
Så, det blev mitt fredagsnöje, fram med skurhinken o trasan, be en bön att inte alltför många skulle se mig, där jag knäskurade hela min trappuppgång, o jag bodde på tredje våningen... hela Kjells trappuppgång, från vinspillet som den kraschade vinflaskan i bolagspåsen orsakade!
Och, det var ju alldeles säkert kommunens fel... dom hade väl inte sandat ordentligt! Kjell i ett nötskal!
Sur o arg som satan för att det var halt, han berättade en gång om hur han hade halkat utanför bolaget, det var osandat o halt "Tänk om nån hade sett mig, o TROTT att jag var full!" Akta "fålköjena" sa han ofta, bondska antar jag o betydde väl folkögonen! Att man skulle passa sig för hur man uppfattades... Tänk, DET har jag lärt mig av Kjell...
Jag skiter fullständigt i hur folk uppfattar mig!
Folk får prata, tycka o tänka precis vad dom vill om mig... men, jag bryr mig om mina älskade nära! Mot dem, hemma i vardagen, beter jag mig så gott jag bara kan, jag tänker dagligen på hur mina barn kommer att minnas mig!
Och, jag vill att dom ska minnas mig som en rättvis, glad o nykter människa!
Och... jag saknar faktiskt min pappa...
Sen tror jag att det här med förlossningar...
att det gör så vansinnigt ont, det är nog bara för att dom små underbara liven banar sin väg... för inget, absolut inget som dom efter förlossningen gör, kommer nånsin att göra lika ont! Typ KOLIK!
Ribban sätts HÖGT! ;-)
Man tål en hel del...
Tack för att du läste!
//Catherine
Lugnet spred sig...
Skrivet den 30 januari 2009 kl 16:49
Han, monsterpojken, blev kidnappad!
Innan farmor kom o hämtade honom hade han hunnit med en hel del... klämma lillasysters fingrar i toalettdörren, ramla på golvet (han fick lite hjälp av mig, ut från toaletten) så han slog hakan i golvet o blev så trött att: "Jag kan inte orka! huääähäää... Jag är trött! buuhhuuu.. Jag är pinknöööödig! uahhhhäääää..." låg han raklång på hallgolvet o vrålade! Monsterpojken!
Det är mera sällan han syns till, den där monsterpojken som intar Edvins kropp, och, ju bättre Edvin blir på att kommunicera, förstå o kunna göra sig förstådd, desto glesare mellan tillfällena av illvrålande treårstrots-kast kring golven!
Och, Edvin protesterar inte speciellt mycket över att bli kidnappad! Han blir så ompysslad där hos farmor o farfar i Kypas... o alla dom andra!
Så, han saknar nog inte sin morrande mamma speciellt mycket!
Strax före fyra for han då med farmor... stumpan, som inte sovit nåt på hela dan, drog fleecefilten över huvudet o somnade i soffan, nästan direkt... det var då jag hörde det! TYYYYYYSTNADEN!
Den var öronbedövande... trots att Findus o hans hönor kacklar för fullt på tv:n så är det en sån kompakt tystnad att det nästan går att skära i den!
Ikväll ska vi mojsa, jag o stumpan, nu när vi har en tjejkväll för oss själva, pappan jobbar ju till i morron!
Kolla på Lets dance... Fast, det börjar ju bli lite makabert... var o varannan deltagare drabbas ju av nån riktigt läskig sjukdom!
Tror jag ska ta mig lite ost & kex... o nåt glas rött vin till! mmmm
Lets dance är Ediths favoritprogram på tv! Hon showar o dansar så man inte har tid att kolla kändisarna... Stumpan är bra mycket duktigare! =)
C-vitaminer
Skrivet den 30 januari 2009 kl 13:35
Sitter o smaskar i mig en apelsin?
Konstaterar att är ju faktiskt riktigt gott med apelsin!
Speciellt den här som inte var det minsta sur (kryllade säkert med kolhydrater) Nä, den var söt o god! Jag äter nästan aldrig apelsiner, det måste bero på att jag är en lortgris!
Jag o apelsiner är inte kompatibla... jag som kan spilla ner mig när jag äter en banan, gissa hur mina kläder ser ut efter en slafsig apelsin!
Jag lever fortfarande... trodde inte att jag skulle ta mig upp ur sängen på morron... men, det är marginellt det som liknar träningsvärk!
En tendens högt upp, lite åt sidorna i magen... där är det en tendens till värk! Få då se i morron, träningsvärk brukar ju bli värst dag två!
Sen blir jag lite konfunderad... så totalt slut o det märks inte idag???
Jag måste ha haft nåt tekniskt problem... jag kan inte ha gjort rätt på den där spinningcykeln! Däremot så har jag ont i min arm... o efter en googling så konstaterade jag att det är en lite rejälare muskelbristning o jag upptäckte en hel del instruktioner om hur man skulle ha gjort, lindat hårt, kylt, vilat osv...
Nå ja... det går väl över.
På morron ställde sig Edvin vid diskbänken, sneglade runt omkring med en sökande blick o säger lite trevande? "Muffins? ehh... Julmuffins? hmm... Julkantarellerna? Var är dom?" Det var polkagrisarna han var ute efter, men kom inte ihåg namnet! =D
Stumpan, hon rallade runt i vardagsrummet med sin vällingslurk, kikar på väggen med den där tavlan? fotografiet på henne, som Anna upptäckte var kortet som knäpptes på stumpan förra lördan: "Har du redan hunnit framkalla och hänga upp det!" kommenterade hon?
Stumpan har INTE lika god iaktagelseförmåga!!!
När hon nu kikar upp på fotot (som hängt där i två dar) klingar ett härligt skratt ur henne när hon utbrister: "Mamma - haha!!! Där.. De Eeeeedit!"
Nu sitter dom o kollar Pettson & Findus... Tomtemaskinen!
Det är Pettson som gäller just nu... dom käkar clementiner, fast fråga inte Edvin om han vill ha en clementin, nä... han ska ha en "liten apelsin"!
Det sjukaste av allt...
Skrivet den 30 januari 2009 kl 00:46
...är att jag gick omkring o inbillade mig att jag skulle klara av det där förbaskade spinningpasset ganska bra!HAHAHA!
Jag säger bara HAHAHA!
Bara själva instruktionen om hur man står/sitter i de tre olika positionerna gjorde mig andfådd! Sen satte själva passet igång...
Och det är helt säkert, en stor jädrans klocka stirrade mot mig, jag såg sekunderna ticka, den måste ha varit smord med sirap... så segt gick dom!
Och min blick var klistrad vid den där förbaskade klockan, i alla fall dom första 20 minutrarna! Efter fem minuter tänkte jag helt seriöst kliva av o gå hem!
Fy!!!
Sen, satte jag mig ner o bara cyklade!
Jag tror att jag hade för tungt motstånd... det var lite bökigt att hålla koll på först o främst vad den där snuskigt duktiga instruktören sysslade med, sitt ner, stå upp, stå upp o långt bak...
Mina ben bara dog!
Och, det är nog här jag blev mest chockad egentligen... att flåset skulle ge lungorna en rejäl omgång det köpte jag o att jag skulle svettas litervis, det köpte jag också... men benen!!!
Att benen skulle totaldö, efter 10 minuter, det trodde jag inte!
För, hallå, jag är ju jämt o ständigt ute med skidor, spark o tidigare cykel med hundarna... hela hösten har jag varit ute o jagat med Ask, han är ju unghund o behöver mycket skogsvana... benen borde ha överlevt längre än lungorna!
Så, jag har en teori om att nästa gång ska jag ha betydligt lägre motstånd o hoppas på att koordinationen o teknikhanteringen har blivit bättre!
Hela gruppen var fantastiskt duktiga!
Precis allihop gjorde hela programmet... utan att fuska det minsta... så jag kände mig rätt låg där i början, men... sen tänkte jag lite grann efter o så insåg jag o talade om för mig själv att jag var ju riktigt skitbra!
Hallå!!! Jag har de senaste fyra åren varit gravid, ammat barn, opererat ryggen, varit gravid o ammat ett barn till! Innan dess hade jag en ganska toppenbra fysik, men alla såna där kilon som smugit sig på har gjort sitt o så ryggoperationen satte spiken i kistan!
Varenda muskel som en gång fanns i ryggen bara dog på stört!
Så, jag är faktiskt lite mallig, jag klev inte av cykeln efter dom där första fem minutrarna! Nä, jag fortsatte i alla fall att cykla... o sista tio minutrarna hade jag hämtat mig så pass att jag kunde hyfsat följa med i "schemat" o så hade jag dragit ner fem, sex varv på "trögheten"!!
Och sista halvtimmen var core-träning!
DET passade mig... o för att vara en så totalt otränad soffpotatis som jag faktiskt är, så fixade jag dom där sit-upsen o allt vad det var riktigt bra... o jag kände en ofattbar tillfredsställelse över att jag faktiskt har kvar en hel del magmuskler... hade jag stupat där också hade jag nog gett det här med spinning ett stort, fult långfinger... men, nä, efter halvtimmen med ganska intensiv mag o rygg-styrketräning så var självkänslan tillbaka o jag kände en viss tillförsikt över att kunna klara av spinningen också, tre - fyra gånger ska det visst ta... innan det börjar kännas bättre!
Pappan o trollen skulle så stort till Lappberget för en härlig utflykt med pulk/madrass/snowracer-åkning o sen varm choklad o mackor!
Stumpan var med... hon hade ju sovit nån timme på soffan under dan...
Herrn var inte med!
Så, nu vet motionärerna som fördrev en trevlig afton i skidspåret där hur vansinnigt arg en drygt tre år gammal herre kan vara! Han skulle inte åka... han skulle inte fika... han skulle sitta i bilen o VILA! För, han var TRÖTT!
Och, om nu nån tror att vi inte försökt övertala herrn, som hela dan gnällt över att han var trött, att försöka lägga sig o vila en stund... men, nä, han har hoppat frenetiskt i soffan för hade han varit stilla i fem sekunder så hade han ju somnat! Så, det blev inte mycket till utflykt inte...
Men, mamman fick ju också smaka varm choklad o mackor, som vi fikade hemma vid köksbordet, o det funkade det också...
Nå, nu ska jag ta min onda högerarm o googla lite efter lite information... den där skidturen, milen i Kypas-skogarna... o så skidturen här i Bruksskogen för nån dag sen gav mig ju ont i armen... idag upptäckte jag det gigantiska blåmärket som pryder baksidan av min armbåge! Det onda, o det ÄR verkligen ont, sitter en bit ovanför själva blåmärket... Kan man få blåmärken om man sträcker en muskel???
Nå, Google ger väl svar...
Och, hur min arma kropp känns i morron... häpp...
Det lär ni få höra!!!
Det lär, garanterat, bli träningsvärk!!!
Den där "grodan"-övningen, ligga ner på mage med upplyfta armar o benen i nittio grader, hålla upp dem o flytta i två steg ut o så in i två steg... den kändes! Rejält... i både lår, mage o rövmuskler!!!
Och, jag vet att minutrarna egentligen stavas minuterarna, men låter det inte jönsigt? ;-)
Morrrrr... on!
Skrivet den 29 januari 2009 kl 08:28
Hörde Morronprogrammet i P4 prata om Karlssons klister på morron...
Radio norrbotten lite skämtsamt förslag var att använda klistret till att limma ihop datomusen... tydligen så klagar folk på ljudet!?
Ibland blir man bara matt...
Har inte människor värre bekymmer än att de HÖR ljudet av musens klickande?!?
Då ska man väl vara glad! Det finns värre bekymmer....
Hallå! Hur ska dom annars kunna GÖRA radio? Datorn behövs väl i alla sammanhang, allt från att spela låtar till att hålla sig uppdaterade... voj voj!
Jag har hört annat på radion också... hela natten...
Jag har hört "Vakens" alla tävlingar, jag har hört nyheterna... branden i Kirunaskolan (huva) o så har jag slumrat mellan varven också, nån sväng då o då när monsterdockan har behagat vara mer stilla! Hon har väl slumrat hon också!?
Jag gick o la mig strax efter tolv igår, strax därefter vaknade hon... morrhoppan! Sen har hon härjat... hon kom över till mig i stora sängen o där har hon inte legat stilla, själv har jag dragit täcket över huvudet o stillsamt bett om John Blund-sand att strö i hennes ögon, för JAG var trött!
Men, inte stumpan... hon har levt rövare tills hon fick igång storebror! "Dora utforskaren" börjar kl 05.00 o det har jag också hört, trots att volymen på radion gjorde allt för att överrösta barnprogrammet! Så hörde ju stövarn att vi rörde på oss, så då kom ju han på att "Hmmm... Matte vaken = MAT!!! Bäst att sätta igång o tjåla, allt vad jag orkar!!!" om han visste hur irriterande det är... ibland har jag lust att inte ge honom nån frukost alls bara för att vara elak, men... han skulle svälta ihjäl! ;-) Och, hundar har ju inte den förmågan att fatta såna smidda ränker!
Nä, det är bara att gilla läget...
Kliva upp, fast varje fiber i kroppen skriker SOVA...
Och, försöka hålla sig på ett inte alltför morrigt humör, inte det lättaste!
Men, nu har jag snart fått i mig min första kaffekopp... trollen sitter o ser "Pettson..." med sina vällingflaskor... Jag har fått avreagera mig med fingrarna o tangentbordet! Jisses vilken tur att ingen grinig radiolyssnare finns i min närhet... Här smattrar det rejält om tangentbordet!!! =D
Den där förbaskade SJOS-TARMEN!
Skrivet den 28 januari 2009 kl 18:53
Och karlar tror att det värsta är att föda barn?!?
Då har dom ingen aning hur det är att vara pms-sjosig! (sjos = riktigt, jädrans sugen på Överkalixmålet, med reservation för stavningen)
Jag har surrat om dom förut, mina La Redoute-jeans som är för små, som mina förutsättningar är att kunna trycka ner röven i!
Nu kör jag ju nån slags GI-dietvariant, så jag äter inte sötsaker! Nä, o jag har varit så otroligt ståndaktig... riktigt imponerad över min karaktär som jag trodde var obefintligt... nå, tills då dom här perioderna i månaden infinner sig!!!
*morr*
För idag har jag vandrat mellan skafferiet o kylskåpet! Så sugen, så sugen...
Tack o lov för dom där mörka chokladkakorna jag smyger med i skafferiet! Och jordnötter... o mögelost! Och grönt the!
Att väcka en lur!
Skrivet den 28 januari 2009 kl 16:55
Nu hade hon väl inte riktigt samma planer som jag! Så, som bara en ett o ett halvtåring kan låta kastade hon sig handlöst på golvet med fullt vrål!
Storebror hojtade från vardagsrummet: "Vad gööööör du med Edith?" med både oro o förmaning i rösten! Jag förklarade att hon höll på med knivar o det är ju aj-aj!
"Hmmm, du väckte min lur!" muttrade han då!
Kan inte låta bli att tycka om lilla hjärtats kommentarer... ibland är dom bara obetalbara... där han låg, utfläkt på leksakshyllan o slötittade på Pettson & Findus!
Rådjur o jaktprov på Tjäksa...
Skrivet den 28 januari 2009 kl 10:13
Pappan tog med sig stumpan ner till rådjurens matställe för lite påfyllning... det blev ju en hel del blandad kompott sist jag tiggde rådjursmat på affären bla bröd av olika sorter. Edvin kutade efter dem o när han kommer fram håller pappan på för fullt att hälla ut kanelbullar till djuren... Även om det nu inte är rådjur eller älgar som käkar upp det... så kanske råttor o rävarna får sig en fikapaus, för ALLT försvinner! Nå, då förmanar Edvin: "Man får inte ge rådjuren bullar, dom kan få dåliga tänder!" Och, det är ju så sant! Dom borstar knappast tänderna efter käket!
Pappan har åkt iväg för sitt jobbardygn... så vi tar oss en vilodag idag! Imorron är det torsdag... Jag ser fram med skräckblandad förtjusning mot denna dag, kväll! Jag vet att jag inte kommer att dö, nä... men, jag vet också att jag kommer att tycka det är vansinnigt jobbigt! Mitt livs första spinningpass!!! :-O
Jag har en gång i livet gjort "misstaget" att vara med på ett aerobicpass, heter det så? När man står ett helt gäng o rör sig i något slags mönster i takt med musiken som dånar... framför står någon hurtfrisk människa o gör rörelserna man själv ska följa! Fört gick det i lagom takt, sen bara snabbare o snabbare... till råga på allt var det hela förpassat till poolområdet utanför hotellet, alltså alldeles vid Kalixälvens strand... vackert i midnattsolens sken så där en sen tisdagskväll... men, det tyckte ju KNOTTEN o SWIRON också!!!
Kanske det var tanken, så man inte bara rör på benen... armarna flaxade som väderkvarnar dom också!
Nå, nu är jag ju tjurskallig... men, totalt utan kondis! Tycker det är såååå trist med konditionsgrejjer, typ jogga o sånt! Nä, jag vill GÖRA nåt, styrketräna, ridning, skidor, jaga - det går hur bra som helst... men, att bara stå stampa runt, mjä! Fast, tjurskallig som sagt... o när det är en hel grupp som alla taktfast stampar upp o ner, inte kan man då bara lägga av... nä, trots att man håller på att dö så fortsätter man! Och, det är det jag har en känsla av att detta spinnigpass kommer att bli!
Jag som tvingar mig, för syns skull (för att inte Eva eller Anette ska skälla på mig!), till åtminstone fem minuters motionscyklande innan jag börjar med styrketräning! Spinning, i mina ögon är väl samma sak, motionscykel fast i fullt ös utan chans till fusk när det sker i grupp!
Fast, jag ser fram mot det med skräckblandad förtjusning...
Jag vet att jag kommer vara nöjd, trots den halvdöda känslan, efteråt! Så småningom kommer jag att se tillbaka med glädje på grejen!
Som den gången jag var på jaktprov i Arjeplogsfjällen...
Det var ganska många år sen gången innan jag var till fjällen, så både fjäll-kondition o fjäll-beteendet var ganska obefintliga... jag hade glömt bort att man kunde dricka vattnet lite varstans i bäckarna... så jag släpade med mig vatten både till mig o hunden i min ryggsäck, o mat o extra kläder, till mig o täcke till hunden osv...
Så sätter vi igång att traska iväg från Bäverholms stugby, som ligger så underbart vid Laisälven i Adolfström... mot Tjäksa! Man kommer upp 900 meters höjd på en kilometers fjällvandring (klättring!)!
Det är brant, det är jobbigt o i ett jaktprovsteam med en provledare i toppenkondition (springer upp för fjälltopparna som en annan går o hämtar posten) som bestämmer takten är det liksom bara att traska med! Jag trodde jag skulle dö... Helt säkert! Tung packning, alldeles för varmt klädd så när vi väl var uppe (tjurskallig som jag är bet jag ihop o bara GICK, en fot efter den andra!) på fjället orkade jag inte ens njuta av den fantastiska utsikten!!!
Att sen Baloo (pappan till Ask) var unghund o fick starta på första släppet drog iväg i hundranittio, det enda som syntes var en stor kull med ripor som skrattande flög iväg på lätta vingar bakom en fjällrygg... säkert ända till Arjeplog, för sen såg vi inte till nå ripor på läääänge, länge, ja det är ju en helt annan historia!
Den hösten var jag en sväng till Ritsem o så till Adolfström igen, DÅ, andra svängen upp på Tjäksa sprang även jag uppför fjället likt en gasell! =D
Baloo fick så småningom även första pris på fjällprov, men... just där o just då! När jag nästan spydde av utmattning, så trodde jag aldrig att jag skulle överleva! Men, det blev ett minne för livet!
